di UJuIIIA A... 47—17110 1UIECAI 144 NT nuvarande spisordningen under 5 dagar uti veckan, dagligen 17 jungfrur svagdricka och under de andra 2 dagarne i veckan 8 jungfrur om dagen, tillsammans 3731 kanna hvarje vecka. Kostnaden för denna utgår ungefär I af kostnaden för hela dagens föda. Att den dock ingalunda utgår tredjedelen af den närande födan torde direktionen nogsamt inse; också år det hufvudsakligen på utelemnandet af svagdrickat och dess ersättande med djuriska födoämnen, som jag grundat mitt bifogade förslag. Att åfven annorstådes olämpligheten af svagdricka såsom födoämne blifvit insedå, får jag nåmna, att vid den af kongl. styrelsen för fångelser och arbetsinråttningar ny-uppgjorda spisordning för fångar, svagdricka till största delen utgått, då förut hvarje fånge dagligen erhöll 3 kanna. Att den af mig föreslagna spisordning ej år alltför frikostig medgifver jag gerna, och till jemnförelse bifogar jag den vid härvarando korrektions inråttning gållande; men direktionen torde inse, att för personer som hållas instångde och likvål måste arbeta, det år nådvåndigt, att genom en starkare föda förekomma den benågenhet till sjukdomar, som år förenad med ett instångt lefnadssätt. Jag önskade äfven att föreslå, att åt de af fattighjonen, som nu, för svårare arbetes skull, få dubbel portion, samma förmån åfven nu skulle beviljas, sålunda nemligen att de få dubbel portion frukost samt 2 portioner bråd om middagen; soppan och qvällsvards-portion bör dock alltid vara enkel. Ofvanberörde förslag blef, om direktionens beslut, tagit i öfvervägande af hr konsul T. C. Reimers, J. F. Pettersson och L. M. Pettersson i samråd med hr doktor Carlsson, och i det deröfver afgifna yttrande heter det bland annat Sälunda har till det föreslagna middagsmålet antagits en behöslig tillökning af sofvel, hvilket committerade ej kunna annat än på det högsta gilla. Den ökade kostnaden är väl icke så obetydlig, enär den uppgår till omkring 1 sk. rgs på hvarje portion; men dels finna vi denna förbättring snart sagt oundviklig, dels torde någon besparning vid frukost och aftonmålen möjligen kunna gifva någon ersättning. — — — — — — — —, LTill frukost har doktor Dickson föreslagit att, i stället för ölsoppa, gifva smör eller ost. Detta möter stora svårigheter för distributionen, serdeles hvad osten angår, som dessutom vore svår att erhålla på en gång god och för godt pris. Vi finna sålunda tjenligare att antingen förblifva vid det närvarande, eller ännu hättre, gifva ett qvarter mjölk på de 4 dagarne i veckan, och sill, såsom nu, på de 3 öfriga. Till aftonmåltid skulle ingenting vara i alla hänseenden mer passande än hafregrynsgröt, såsom föreslaget är; men ty värr medgifver ej utrymmet i kokinrättningen denna anrättning. — — — Hvad kostnadsberäkningen vidkommer så hafva committerade jemfört med det uppgifna nuvarande medelpriset af 6 sk. rgs för dagen och beräknat det nu föreslagna sågunda: frukost (1 qvarter mjölk eller J sill) 1 sk. middag (medelpris) .. sr . 2, En kaka br. 2 6r. Summa: 5 sk. 6 r. eller ungefärligen hvad maten nu kostar. Förbåttringen tro vi skulle blifva betydlig med den föreslagna förändringen och så mycket mer att rekommendera som det ej ökar kostnaden.s Allt detta oaktadt synes af åberopade protokollet att ,Efter något ordande i ämnet beslutades, enär svårigheter mötte förändring i spisordningen, att vid den nu gållande skulle förblifva!!!x Det vore emedlertid mer än illa om en behöfvande, som intages till hel-försörjning skulle finna sig sna rare ställd på half-försvåltning. Detta yttrande skall möjligen klandras och sanningen deraf bestridas; men att blott bestrida är icke att vederlägga, och då man väl ej vill förklara herrar läkare mindre competente än icke läkare att bestämma hvaruti tillräcklig föda bör bestå, så lärer ifrågavarande yttrande få anses giltigt, alldenstund herrar läkare förklarat nu gällande spisordning vara e icke tillråckligen nårande och att den utgår i ,allt för ringa qvantitet.s Att såsom ofta invändes, mången bonde eller torpare å landsbygden saknar sådan föda som utdelas i härvarande fattigförsörjning bestrides icke, men ett sådant färhållande bevisar endast att fattigvården å berörde ställen å landet har en otillräcklig utsträckning; och dessutom torde såsom motstycke kunna anföras, att en fånge, som är eller anses vara brottslig, åtnjuter båttre kost än fattigförsörjningshjonen, hvilkas fel kanske bestå uti ofrivilliga olyckor eller älderdomssvaghet! IIvilka uppoffringar göras icke likväl för fångvården, emot för fattigvården? Man använder otroliga kostnader på blotta försök till förbättring i förra afseendet; hvarföre icke genom användande af åtminstone lika stor kostnad på goda och tillräckliga skolor samt Barnhus, försöka att lindra den fattiges nöd och förbättra hans ometändigheter? — Uvarföre äro fångar och btottslingar af staten tillförsåkrade ett lika underhåll i hela riket, men den fattiges kost lemnad att bestämmas af hvarje communs godtycke? Jo! fruktan att lida skada, eller med andra ord egennyttan, öfverväger önskan att göra rätt och godt; och det anses mer maktpåliggande att kunna få ostörd frossa af öfverflödet, äu att detsamma användes till mensklighetens bästa. En annan omständighet vid härvarande fattigvård torde äfven få vidröras, nemligen fattigdistriktens stora omfång, hvilket måste väsendtligt motarbeta densammas ordentliga skötande af ombud och ordningsmän, hvilka, när sysslandet är en lönlös befattning, omöjligen kunna derå uppofsra behöslig tid. Den som är så oberoende, att han ej behöfver fästa afseende på om eller huru mycket egna göromål derigenom förloras, i fall han då föredrager att sjelf utföra sitt åliggande framför att derföre erlägga lega åt en annan, den kan möjligen fullgöra sin skyldighet, som den som sjelf måste ombesörja egna angelägenheter skall illa och ofullständigt kunna hafva daglig tillsyn öfver t. ex. 123, säger ett hundrade tjugu tre, personer, deribland 45 barn, hvilket antal tillhörde 6:te roten vid sistlidet års slut. 1s4:de roten hade då minsta antalet, eller 14 personer, men gör man en fördelning på alla 16 rotarne, så skulle hvarje ombud likväl få 48 behöfvande; och medgifvas måste att sistnämnde antal är långt större, än att man med rimlighet kan hoppas och vänta att det skall blifva behörigen vårdadt af personer, som