Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1852, sida 1

Nytt försörjningsoch arbetshus för Götheborg. Reservation till committerades förslag. (Forts. och slut fr. N:o 3.) Angående fördelarne af den föråndrade fattigvården heter det: Dit bör med skål i första rummet räknas tiggeriets försvinnande. Med undantag af några få, sällan förekommande samt vanligen genast upptåckta och afhjelpta händelser, kan tiggeriet inom staden anses hafva alldeles upphört En hvar måste, redan i sitt eget intresse, högt uppskatta befrielsen från det obehag och äfven den betungande utgift, som fordom föranleddes genom trottsiga och osnygga låttingars samt vanvårdade och förderfvade barns kringstrykande i husen och på gatorna. Men om man derjemte öfverväger, att låttingarne nu hållas till arbete, att barnen omsorgsfullt vårdas och undervisas och att de samvetslöse föräldrar, som fordom sökte en skamlig födkrok genom barnens invånjande till tiggeri, nu åro antingen sjelfve underkastade det helsosamma tvånget af ordning och arbete inom fattighuset eller hånviste till egna krafter att med verksamhet och omtanka förvårfva sitt uppehålle, då framstår först föråndringen i sitt rätta ljus, såsom en vigtig social förbåttringsanstalt. Såsom sådan har den ock visat sig i allmånna sammanlefnaden; och vi böra hoppas att den närmaste framtiden allt mer och mer skall råna dess välgörande inflytande på det sedliga tillståndet inom samhällets lägsta klass. — En annan äfven hugnesam företeelse bår ej eller förbigås, den år, att antalet af minderåriga förbrytare mårkbart förminskats sedan den nya fattigvårdens inrättning. Angående fattigvården 1843 såger direktions-beråttelsen: Om det varit sorgligt att se huru antalet af personer, som behöft anlita församlingens fattigvård, något ökat sig, så har det dock medfört så mycket större tillfredsställelse för direktionen, alt i intet fal behöfva vägra ändamålsenlig hjelp, der sådan varit af verkligt behof påkallad — — — — — — — — Direktionen har trott sig böra ådagalägga för församlingen huruledes hårigenom, och genom utsvåf vande eller för vanarter lagligen tilltalade och nåppsade unga personers emottagande å fattigarbetshusen, församlingen, såsom det tillkommer hvarje kommun, medelst dess fattigvård redan uppfattat och i utöfning bragt den vackra ide. som uppmanar till råddningsanstalters inrättande för vanartad och vanvärdad ungdom. 1843 års revisorer yttra: aNu år man icke blott från tiggeri befriad, utan en hvar kan genom besök på sattighusen och uppfostrings-inråttningarne öfvertyga sig om den verksamma försorg, som egnas de fattige, om förbåttringen i deras belägenhet och om den ömma omvårdnad, hvarmed fattigstyrelsen omfattar de förut till elånde, laster och brott hemfallne barnen af utfattige liderlige eller samvetslöse föråldrar. — — — — — — — Om med ett ord varaktighet skall kunna på råknas i de vackra resultater den nya fattigvården redan lemnat, så måste den högsta vigt och oaflåtlig omsorg fåstas vid barnens uppfostran hos den fattiga solkklassen. — — — — — — — Uen verkningarne af en förbättrad barnauppsostran äro långsamma; de bekymmersamma följderna af dess vanvårdande äro deremot för handen och framstålla sig dagligen; och derifrån hårleder sig det nuförtiden lifligt kånda behofvet af sårskilda anstalter för vanvårdade barns uppfostran och underhåll. De begge så beskaffade anstalter, som hår i staden redan i flera år funnits, åro visserligen enkla till sin inråttning och föga kostsamma i jemförelse med hvad i samma våg existerar på andra orter, men de uppfylla dock sitt ändamål, i den mån detta ändamål, förknippadt med den allmänna fattigforsorjningen och genom dess medel bekostad,, rimligtvis får ingå i planen för fattigvårdens verksamhet. Hyad som bör vara att önska år mera en utvidgning af dessa anstalter ån