Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1852, sida 2

för att icke det franska slasveriet år lika gråsligt som det ryska. En tysk korrespondent skrifver om skråckvåldet i Frankrike och diktatorns syften: Det år upprörande, att den man, som trampat. alla lagar under fötterna, på fullt allvar vill dma dem som försvarat desamma. Med fasa har man sönummit, att krigsråtterna redan verkligen hafva dömt enskilta insurgenter och att dessa blifvit arkebuserade. Men i dessa fall hade man åtminstone bevarat skenet af laglighet. Nu väntar man något ännu värre, i det den brottslige ämnar icke mera stålla de oskyldige inför rätta, utan väljer den beqvämare utvägen aw skaffa dem ur vågen, utoan ransakning och dom. Sedan den dagen, då statskuppen företogs, har polisen oafbrutet hvarje dag i hela Frankrike håktat alla henne misshagliga personer. Ännu sortsara dessa håktningar, hvilka redan hafva fyllt alla fångelser och sästningar, och mången undrar öfver, hvad som åsyftas med dessa godtyckliga arresteringar. Man hade i början tånkt, att dessa personer blott skulle hållas i förvar under valtiden, på det att de icke måtte störa omröstningen. Tillochmed några af presekterna syntes så tyda dessa arresteringar och lagade sig redan att efter valakten lösgifva de arresterade, då de erhöllo en depesch från inrikesministern med befallning att icke utslåppa en enda fånge. Det otroliga åsyftas: L. Bonaparte vill till Cayenne deportera alla honom misstänkta personer. Dekretet, som dömer alla personer, som varit medlemmar af ett hemligt sållskap, till deportation och förlust af borgerliga och politiska råttigheter, har blott derföre af honom blifvit utfårdadt, på det att han efter behag skulle kunna göra sig utaf med hvarje person, som stode honom i vågen. Alla de arresterade medlemmarne af bergpartiet väntar detta öde. L. Bonaparte måste blotta hela Frankrike på solk, om han ville deportera alla sina siender, men han vill åtminstone, genom en godtycklig deportation, skassa ur vägen alla energiska republikaner. Han vet ganska vål att beräkna, hvilka personer han frigifvit, och hvilka som måste fortfarande hållas håktade. Cavaignac, som var farligare för honom som fånge, ån som fri, har han återgifvit sin frihet och derigenom gjort honom oskadlig. Ehuru Cavaignac, som ganska vål visste, att man icke ville göra nägon martyr af honom, vågrade, att lemna fångelset, blefhan dock nödgad dertill. Deremot hållas alla bergets medlemmari sängelse och skola deporteras. Sådan år för nårvarande rättvisan i Frankrike! L. Bonaparte skall snart aflågga den sista masken. Sedan en så ofantlig majoritet framgått ur valurnorna, skola nu alla förberedelser tråffas till den andra statskuppen, kejsardömets proklamering. Man vill veta, att L. Bonaparte, under sörevånning att han år för trångbodd i Elyste, redan i Januari skall flytta in i Tuilerierna. Kejsardömet år i hvarje fall L. Bonapartes mål, om han ock måhånda blott skulle låta proklamera detSamma genom en af hans kreatur sammansatt nationalsörsamling. Men man får icke förbise, att onkelns efterapande icke kan gå för sig utan efterapandet af onkelns förstoringspianer. om det äfven år visst, att L. Bonaparte med sin nuvarande armå blott vill bekriga samhällets siender-, så kan ingen stats man i Europa dölja för sig, att han, om en gång hans makt skulle blifva fullt befästad, komme att återvånda till den toma la gloire, enår han på intet annat vis skall kunna tillfredsstålla nationens andiga behof. Så mycket de fråmmande makterna i detta ögonblick ån gilla Bonapartes dåd, så vet man dock i I vål underråttade kretsar i Paris, att de redan åro fattade på de möjliga följderna af hans l äregirighet, om det skulle lyckas honom att I I I ) kufva sina inhemska fiender. Sålunda börjar man redan i Paris, att annorlunda ån hittills I varit fallet uttyda Palmerstons afgång, som i hvarje fall står uti ett indirekt sammanhang med .