Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1852, sida 2

harmoi. Under uppehållet emellan tvenne kadriljer, möttes tvenne af de unga karlarne, hvilka vi förut sett hos herr Lubois, vid en sönsteröppning bredvid sidenkram-handlaren och hans fru, åfvensom mille Fålicit, som af sin dansör herr Napoleen återfördes till sin plats hos föråldrarne. — Ahå! sade Herkules, klockan år snart elfva, och herr Claude har ännu ej laggt sig! — Huru? har han ej laggt sig! svarade Tancred; ja, jag ser en smal dank som lyser i hans glugg. — Och jag, fortfor Herkules, jag ser en skugga framföre hans ljus. — Hvad mumlar ni om, småfolk? frågade hr Lubois. — Vi betrakta hr Claude, som från sitt fönster deltager i balen. — Nå väl! för tusan! hvarföre skulle han ej få göra det? invände sidenkramhandlaren, det kostar vål ingenting. . . .. Napoleon var god och se efter om dessa herrar icke misstaga sig. Den unge mannen lydde, Fålicit följde med af nyfikenhet och Herkules och Tancred jem