Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1852, sida 1

hvilka alltid år säker om att behaga sina gåster och som sjelf känner fulla värdet af hvarenda af dess ord eller leenden. Flera glas vin och varmt vatten voro redan tömda. Under samtalet hade tillochmed herr Hercules redan kommit å bane med och alla unga karlarna gillat ett förslag, att gifva en bal inom månadens slut, vid hvilken alla deras gemensamma vånner och bekanta skulle samJas, då ett slag med portklappen plötsligt dänade och skakade inkörsporten. Strecket drogs och porten öppnades hastigt, låskolfven flög hårdt tillbaka i sin krampa och en person hördes med hastiga steg rusa in i korridoren. Portvakterskan glåntade nyfiket på sin lucka. — Herr Claude, sade en andtruten och befallande röst. — Han år inte hemma, svarade portvakten, hvad vill ni? — Det år en vaktpollett, en råd pollett, återtog rösten; för all del bed honom passa på, eljest kommer han i majorsförhör och åfventyrar fyratioåtta timmars arrestl — Huru? Hvad? utropade herr Lubois, som ifrån boden hört hela samtalet; fyratioåtta timmars arrest! Hvad nu? jag tror minsann, att den förtviflade fåltvåbeln har ett horn i