Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1852, sida 1

2———— I medio af Januari hade herr Lubois en aston ett talrikt sällskap i sitt bodrum. Alla stolar som funnos uti mellanvåningen och bodkammaren hade blifvit använda, Fru Lubois satt bakom kontorsbordet, bredvid henne FlicitÄ, derefter i ordningen en liten ung man med ljuslåtta mustacher som svarade på namnet Hercules, vidare ett åldre fruntimmer hvars gråa lockar yfdes i stora korkskrufvar under en vördnadsvärd spetsmössa, prydd med urblekta rosenröda band. Detta fruntimmer tilltalades aldrig af någon annat ån med Min bästa fru Rigaud.Det öfriga af sällskapet bestod mest af unga karlar, hvaraf några hade, för att dölja de anslag de hvålsde i sitt sinne mot mille Felicitk, fört med sig antingen en bror eller en syster. De flesta af dessa herrar hade ofantligt högtidliga namn, såsom Cesar, Salomon, Tancred eller Hektor. Den enda med hvilken vi erna på allvar sysselsåtta oss, kallades Napoleon; men det var ej hans fel att hans föråldrar låtit döpa honom med detta kejserliga förnamn, och vi anse det vara vår skyldighet att genast göra honom den råttvisan att erkånna. det han hvarken hade de ösrigas spetsiga ton eller oborstade oförskämdhet. Herr Lubois gjorde -les honneurshemma hos sig med en rik mans lediga väsende, såsom en man,