Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1852, sida 1

valvellig dlanka. JOH. AUG, BERG, (1) t. s. Stads Catechet. 2—— —— Nytt försörjningsoch arbetshus för Götheborg. Reservation till committerades förslag. Ehuru det visserligen år mer ån önskligt att, når en förändring åsyftas, jemväl framställes ett i allo utförligt förslag angående det sått, hvarpå ifrågasatt förändring skulle kunna verkställas, anser jag, erkännande min oförmåga i nämnda afseende, mig likväl beråttigad och pligtig att anföra skål för mina, från öfrige herrar committerade skiljaktige, åsigter, betråffande, af mig såsom med sattigförsörjnings-inrättningen förenlige och nödvändige ansedde: 1:0) arbetskus af den utsträckning, att arbete och kost tillhandahäållas en hvar, som sig dertill anmäler; 2:0) tarsliga, men rymliga och sunda asyler, tillgånglige, mot arbete el ler ringa hyra, för utfattige men arbetsvillige personer; samt 3:o) så tillräckligt utrymme för barnen, att utpensionering icke behölde ifrågakomma för längre tid, ån högst tills de uppnått den ålder, då de böra börja erhålla undervisning. Första S af Götheborgs stads sattigförsörjnings-inråttnings reglemente upplyser, att åndamålet med nåmnde ioråttning år, att fullgora samhällets förbindelser till dess fattige och behöfvande medlemmar samt derigenom, så vidt måjligt år, utrota tiggeriet.Bland föremål för erhållande af understöd uppgifver 4:d S: De fullt arbetsföre, som i allmänhet försårja sig sjelfve, men någon gång kunna, i brist af tillgång på tjenligt arbete, eller i anseende till sjuk lighet nödsakas att anlita inrättningen. Hår erkännes, hvad i dagligt tal med maktspråk bestrides, att tjenligt arbete stundom icke finnes att tillgå; och de till sistberörde klass af behöfvande hörande få nu, på grund af 6:te S, understöd utan arbete. Herr håradshöfding M. Ingelmans, af herrar grefve C. G. Löwenbjelm, lagman C. Engelb!om, major P. Bredberg, kapten A. af Petersåns, doktor C. F. Ewert, doktor A. L. Frnkel, grosshandlare J. A. westerberg, Christ. Arvidsson och J. Wessberg, segelsömmaren E. M. Leffler samt målare C. A. Bolm bitrådda, år 1845 afgifna förslag till sattigförsörjnings-reglemente afsåg, att hvarje understödstagare efter förmåga arbetade för understödet. Genom antagande af denna regel år det en möjlighet att förvissa sig om, det in gen i sysslolöshet förtärer erhållet understöd, hvar emot förkastande deraf, så att såga, frestar den arbetssamme och ordentlige behöfvande att blifva lat och oordentlig; — åtminstone år ingen sannolikhet för att frikallelse från arbete skall påskynda den behåfvandes försök att sjelf försörja sig, ty han vet att en försummelse lått afbjelpes genom ny anmålan om understöd. Vid betraktande deraf, att den som redan år i besittning af, genom andras eller egen möda eller lycka hopadt, öfverslöd kan, om han vill, tillbringa sin tid både i lättja och oordentlighet, synes väl ifrågasatt kontroll å den behöfvandes görande och låtande såsom ett ytterligare band å dennes dessutom inskrånkta friheter; men med denna kontroll år dock förenad en välvillig assigt att nemligen förskaffa den behöfvande den sjeltståndighet, som han saknar och fortfarande måste sakna ju mer ju mindre arbetssam han år. Hvari består väl skillnaden att antingen, såsom nu, gifva alla behöfvande understöd, men utan att derföre fordra arbete af andra ån hel-försörjningshjon, eller att understödja en hvar sig anmälande behöfvande, men endast mot arbete efter förmåga? För den utom inråttningen boende fattige år skillnaden den, att han nu lemnas i tillfålle att förtära understödet i sysslolåshet; och vanan att begära understöd eller tigga af inrättningen lärer icke medföra båttre verkningar eller större omtanka ån tiggeri på enskild vålviljas bekostnad. Dertill måste den fattige svälta eller tigga ifrån den tid, då behofvet blifver så tryckande eller håglösheten så stor, att han hos inråttningen sig anmåler, till den tid, då uppgifna behofvets verklighet hunnit undersökas, från hvilken svälteller tiggeri-kur den fattige möjligen erhåller befrielse ALAA —— —