Alldeles vid samma tid som Claude bosatt sig i huset hade en kramhandlare vid namn Lubois öppnat sin bod i bottenvåningen och satt på sin skylt -Till Hoppet. Boden upptog naturligtvis icke hela våningen, der fanns åfven en smal fuktig stenlagd gång vid hvars ånda trappan sammantråffade med portvaktens rum. Denna gång åtvensom sistnåmnda rum erhöll sin dager endast från gatan och från ett litet fönster vid taket. För magasins eller bodinnevånarenas bevåmlighet var en bakdörr upptagen, hvars glasfönster nattetid, i likhet med dem som vette åt gatan,