Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1852, sida 2

det år han varit uti huset hade aldrig portvakten haft anledning beklaga sig öfver honom, och flera månader hade tillochmed sörslutit innan någon ens anat att en dylik 8såt delade arbetarens bröd och kysse. Han låt aldrig höra något sorgligt och obehagligt jamI ande, han fråste sållan, han förehade aldrig några språng eller hopp eller andra straffvår da företag i trapporna. Hans enda nöje var att solskensdagarna spatsera ut på takblecket, återkomma till blomkrukan och vånda Sig långsamt omkring den medan han med allvarsam ledning 8yed sin pels mot krukans sidor och tidtals höjde nosen emot blomman liksom får att inandas dess vällukt.