Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1852, sida 1

som han ville lära känna, och han nekade bestämdt att han kände dig eller hade sett dig, hvilket du dock inbillade mig, goda Elise, den gången, då jag var nog olycklig att skuffa dig i rännstenen. — Men, Herre Gud, jag sade visst inte, att han kände mig eller hade sett mig. Jag sade blott, att jag gjort bekantskap med honom. — Det skulle jag tro, kommer på ett ut. — Nej, långt derifrån. Jag skall genast berätta er hela historien. Och nu omtalade Elise allt hvad som händt hos tvätterskan och hos henne sjelf. — Det var en vacker historia, och du berättar så väl, lilla Elise. Ja, den sjömannen såg mig just ut att vara en dugtig karl. Och bildning har han äfven. Jag kan undra om ban förstår lingua latina. — Hvad för slag? frågade Elise. — Åh! jag talar blott om mig sjelf, svarade Flink leende, då han märkte plattheten i sina ord. Under detta samtal hade paret anländt till fru Grues hotell, och Flink införde sin sköna konstberiderska i det hvimmel af masker som uppfyllde salen i de pikantaste grupper. Der såg man en ärevördig gubbe, med hvitt hår och darrande af ålderdom karessera en kringvandrande tyrolska; här stod en koloss till matros och kyste en vestal: här låg en oerhörd diger korgmadam i armarna på en afdankad löjtnant, ett verkligt skelett; här såg man en gammal nattväktare på knä för en himmelens brud — en nunna; der satt en uppstoppad apothekare, behängd med en mängd krukor och flaskor, och utbjöd sina droppar till salu åt en flock blomsterflickor; här gick en brokig harlekin arm i arm med en bestjernad minister; der hoppade en gammal munk omkring en li