Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1852, sida 1

I K tagas ej utan alv otoraettlg 2lällly MÄlCe CCC nu fördelarne. Om j ansen för ringa att slippa att kråla i dyn, hvilken besparing af tid och arbetskrafter? Lund blir genom denna väg liksom förflyttad ner till kusten, och Malmö utan att förlora sitt låge vid hafvet liksom en mil upp i landet. Hvad vinner icke den ofvan om Lund boende allmogen hårpå, som skall afsåtta sina alster och afhemta sina behof af handelsvaror från Malmö; och utom alla dessa fördelar vinnas åfven de små, att Lund och Malmö blifva befriade från en stor del af den besvårliga skjuts, som kostar ståderna ganska stora3uppoffringar, helst den år som öfverallt i Sverige ställd endast på tur och håstarna skola återgå med tom vagn; det vinnes slutligen åfven den, att den varande körvågen mellan ståderna blir mycket lått att af de våghållningsskyldige hålla i godt stånd, då på den mindre kommer att fårdas. Jag slutar; följen hvilken våg j viljen! Jag skulle icke tvifla det minsta på, att dyvågen skulle blifva utvald, om Malmö landsböfdinge-embete vore besatt som vanligt, och jag icke kånde, att isynnerhet i Malmö finnes verklig anda för stora och allmånt nyttiga företag; om jag icke visste, att det vore en obetydlighet för tvenne sådana ståder som Malmö och Lund att genom aktieteckning bilda ett bolag för nåmnde jernvåg tillochmed på femhundratusen rdr, om de fingo de anslagna 80. 000 rdr till grundfond, då Lunds fattiga studenter kunnat uppföra en praktbyggnad på nåra 100,000 rdr; om jag icke visste att både i Malmö och Lund finnas mån, som inse, att först med en jernvåg emellan Lund och Malmö har nutidens Europeiska bildning satt första foten på vår jord. I öfra Sverige, i Danmark, i Norge har den redan vunnit insteg. Genom jernvågen hafven j slutligen byggt eder ett minne hos efterverlden. Men vi få se; troligen bygges jernvågen blott af mig hår på papperet, och af Eder en våg i dyn, och der skolen j då ock hafva Edert minne. Lund i Nov. 1851. N. R. Munk af Rosenschåld.Till denna ypperliga artikel vill red. af Handelstidningen blott lågga några få ord: Samma lojhet, som föranledt den skånska bonden att heldre gifva en skåppa korn åt lånsmannen, ån att köra ett par lass grus på landsvågen, utan att betånka, det han, utom förstnåmnde utgift, åfven på den dåliga vågen förstörde sin tid, sina dragare och sin körredskap, den återfinnes i hela vår högre administration och i synnerhet i vårt allmånna kommunikationsvåsende. Man drager icke i betånkande att, år efter år, gifva ofantliga summor af statsmedel till ombyggnader och förbåttringar å våra gamla landsvågar, för att några år derefter åter nedgråfva lika summor på samma stållen, under det att den inre handelsrörelsen och alla de nåringar, som deraf åro beroende, derefter förtvina på lika sått som förut; men att en gång använda siI na penningar på ett sått, att landet deraf hade verkligt gagn, att lif och friskhet kunde inströmma i statskroppen och att handel och nåringar kunde uppblomstra, så att folket sedermera, utan statens mellankomst, kunde bå