Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1852, sida 1

22 —ä ——ä— ra sådane bördor, dertill — har man icke rådl Emellan Lund och Malmö är mähånds den lisligaste trafik i Sverige, nåst den emellan Stockholm och Upsala: och en jernbana skulle utan tvifvel der båra sig mycket vål, utom det att den för hela Skåne och nårmaste orten deromkring vore en ofantlig välzerning. Men icke blott ekonomiska skål tala högt för ett sådant företag. Det år under nuvarande förhållanden får alla de tusende fråmlingar, som öfver Malmo årligen inströmma till Syerige, alltför abderitiskt att man i vårt land ånnu knådar sig fram i den djupaste gyttja en våg af en och en half mil emellan 2:ne ståder, som, raka vågen, knappt åro tre fjerdedels mil aslågsna från hvarandra; och det skulle deremot gifva fråmlingen ett godt begrepp om Sverige, om han vid det första steg han toge på vår jord, såge oss vara i åtnjutande af nutidens yppersta transportmedel — i utlånningars dgon tillika ett af civilisationens förnåmsta kånnetecken. Men om icke regeringen skulle af egen drift vilja göra något steg för detta mål, månne icke de båda ofvannåmnde stådernes invånare borde förena sig i en petition derom till K. M:t. Vi åro öfvertygade att saken skulle vinnas, om man gjorde några allvarliga bemådanden derför; ty det kan för regeringen icke måta någon svårighet att, efter en sådan framstållning, sörändra statsanslagets bestämmelse, når samma ändamål, blott i långt högre skala, dermed skulle vinnas; och då man icke kan hoppas att regeringen skall taga initiativet i en sådan angelågenhet, våga vi till och med hemstålla, att de båda syskonstådernes anseddare invånare måtte, utan att afvakta några åtgårder från regeringens sida, sjelfve taga saken i hand och söka tillvågabringa en så allmånnyttig och för de båda ståderne tillika så hedrande anlåggning.