Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1852, sida 1

1111 VÄVS 11unitmm CQCQ —1öF på sästa vära läsares uppmärksamhet. Den nåmnda artikeln följer: ten deryjillfälle till jernräg emellan Lund och Malmo, Norrmannen tycker sig finna af sina vågar, dalt de anlades först af geten, sen af kon och efter byggde Bonden i deras fotspår; om man just icke kan såga, att vågen emellan Malmö och Lund har blifvit anlagd efter ormen, så kan man dock af dess tusende krokar och slingringar finna, att den såsom alla vågar i Skåne följt en engång tillkörd gråsvåg eller g. k. gråsslo, hvars första tillkörare tyckas hafva varit fulla Hofveribönder. hvilka slumrande hafva låtit sina håstar gå i hvilka slingringar de behagat och hvarje gång de uppvaknat ur fyllslummern kört i olika våderstreck. Då det först blef frågan om de Skånska vågarnes förbåttring, gjorde allmogen, dertill förmådd af kronans länsman, ett anslag af oförnuft mot sitt eget båsta och antog en sädan vågbyggnads ordning, att hvarje våghållningsskyldig åbo årligen, då vågen var som värst, allemnade en skåppa korn åt länsmannen, och detta väglagaingsåmne hade den lått begripliga verkan, att, då både allmogen gaf sig tålamod och skjutsade i dyn, och lånsmannen tog sin vrede till fånga och först synade vågen under högsommaren, befanns det alltid, att vågen hade blifvit så förtråfflig, att det skulle göra mera skada ån nytta att påköra lagningsåmne. Denna gamla goda vågbyggnadsordning har på flera stållen försvunnit och kanske åfven mellan Lund och Malmå; nu har ett anslag af åttatiotusen rdr bko blifvit lemnadt för att, såsom fordom kornskåpporna, nedlåggas i dyn. Jag vill hår stålla vederbörande, med sina åttatio tusen riksdaler, såsom ödet stållde Herkules i sagan, vid tvenne vågar; må de utvälja den håsta. Den ena, den gamla vågen mellan Malmö och Lund, genom sina slingringar nåra en tredjedel för lång; anvånden edra åttatiotusen riksI daler derpå: de åro såsom Herkulis kraft anvånd på lastens våg, de skola sedan sörvaltningen medtagit det mesta, såsom anslaget på Hursva vågen, inom några år hafva försvunnit i dyn; ringa tillfredsstållelse torde det vara för eder och de vågfarande, då de vålta, att krälande erinra sig de många blanka riksdaler, som för dyhk undfågnad åtgått, åfven om j icke skullen fåsta någon uppmärksamhet på det oförnuft, som ligger deri, att efter jernvågars uppfinning nedgråfva så stor summa i en dyvåg; hvad skullen j såga, om man, för att på en flod befordra gemenskapen mellan tvenne orter, i stållet för att anskaffa ett ångfartyg, för den summa detta kunde kosta, köpte pråmar och stånger för att staka sig fram deremellan; eller med Malmö mudderpråm ville befordra resande till Köpenhamn? Sågen, hvad j viljen, men låten mig föra eder till den andra vågen: en jernvåg emellan Lund och Malmö. Rakt fram utstakad, torde denna våg blifva en tredjedel kortare, kostnaden torde vål belöpa sig till något öfver tre gånger ättatiotusen riksdaler eller omkring 300 tusende rdr; men, vågen RR — — —