Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1851, sida 1

består deri, att jag träslar dig, ty det var just dig jag springer efter. — Nej, verkligen! Men hvad vill ni då? — Du måste nödvändigt blifva min dam på maskraden i afton. — Det år omöjligt, jag går i vigtiga årenI der. — Åh, prat! söta Elise, gör mig till viljes. — Jag kan icke, och dessutom har du ju Mariana. — Ja, hon kommer upp, och det år just derför jag vill hafva dig med; men du måste maskera dig så, att hon icke kånner igen ig. — Hvad i all verlden skall allt detta betyda? — Jo, ser du, jag skall begagna dig att sörarga lifvet ur henne med. — Nå, det måtte jag såga, ni år verkligen en artig herre. Så att ni vill invitera mig till maskeraden, icke för att göra mig och er sjelf ett nåje, utan för att begagna mig såsom medel att förarga lifvet ur en af mina våninnor. Det kan man verkligen kalla en sreI stande inbjudning. — Ja, kåra Elise, jag tror beståmdt, att den har något frestande för dig, ty du år en liten intrigant dam, du.