Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1851, sida 1

hon satt vid fönstret, medan grönsiskan lät böra sitt kiliv uti buren. När middagen kom, gick hon till mjölkmagasinet för att skaffa sig ett halfstop mjölk, detta och några skorpor utgjorde middagen. Sedan Åpippi, också fått sig en bit skorpa, dukades bordet af och arbetet fortsattes. Framåt klockan 6 Var det färdigt, och nu skulle man också bära bort det. En renstruken bomullsklädning påsattes, på hufvudet en liten schalett, och sedan beger man sig i väg, visligen medtagande sin lilla korg. Efter en timme kom Carelina åter hem med sin lilla korg fylld med åtskilliga förnödenheter. hvilka bon köpt för den erhålla betalningen. — Men hon var nu icke ensam, en ung man åtföljde henne, och de pratade och skrattade af hjertans grund. Den unga mannen var hennes älskare ... Ja, hennes älskare, eller fästman, eller hvad man vill kalla det; namnet är detsamma, men sannt är att de älska hvarandra af hjertat. Men de äro ju icke gifta? hör jag någon fråga. Nej, det är visserligen sannt, men kunna de icke derför älska hvarandra; och hvilken vill kasta första stenen på de båda? Utan att vilja uppsätta sig till försvarare för lasten, eller till målsman för lättsinnet, kan man likväl påstå att en sådan förbindelse är lika dygdig, om icke mångå gånger dygdigare än de flesta äktenskap. Ty icke kan den presterliga ceremonien göra troheten eller dygden starkare; om den icke förut har sitt tempel i menniskobröstet, — och är icke all sann kärlek helig för den skapare som sjelf är kärleken? Vi låta således de unga tu prata om sina förhoppningar för framtilten, skratta åt det roliga de haft un