? SY uug 94v1 1— ol titeter af mindre begärliga sorter hopa sig på en hand eller hos några sä personer, priset plötsligen utan någon anledning af konjunkturen eller yttre handelsförhållanden ganska betydligt nedsåttes för att derigenom locka köpare och få de annars osåljbara lagren realiserade. År 1845 uppgick qvantiteten af till härvarande jernväg ankommet stångjern, hvarför ingen jernkontorsafgift erlades, det vill, med undantag af någon mindre qvantitet bergsmansjern, såga sådant, som från andra stapelståder hitsåndts, till öfver 20,000 skA, och vi veta tillsällen, då för att i tid får en pågående skeppning erhålla ett behösligt parti jern af sådana dimensioner, som hår icke kunna bekommas, en frakt af Öfver 4 rdr rgs pr skLl blifvit betald pr ångbåt från Stockholm och hit. De fördelar som får Stockholm uppstå deraf, att Götheborgs köpmån derstädes måste köpa sina behofver af jern utaf vissa sorter, och att understundom någon order, som i Götheborg måst refuseras, blifver ditsånd, mer ån motvågas likvål af de olågenheter, som blifva en följd af att priserna i Götheborg stundom hastigt falla och ofta långa tider hålla sig lågre ån hvad de wmed afseende på verldsmarknadens tillstånd borde vara, endast dersöre att Götheborgs våg år så illa sorterad. Det finnas ingenting, som år så menligt för en jemn och vinstgifvande handelsrörelse och som så förlamande inverkar på all båttre köpmanna-spekulatjonsanda, som prisfall, föranledda af oegentliga orsaker, hvilka svårligen på sörhand kunna beräknas. För hela landet måste det naturligen vara af högsta vigt att icke stora qvantiteter af vårdfulla svenska produkter, till följd af tillfålliga omståndigheter såljas till billigare priser, ån hvad, som annars kunnat betingas, och att icke i främmande lånder, i hvilka en tåflan emellan det båttre men dyrare och det såmre men vida billigare engelska jernet åger rum, förbrukningen af det förra minskas och tillbakahälles emedan det icke utan svårighet kan erhållas af de sorter, som af köparna begåras. Derföre anse vi det icke blott får bruksågarne och Götheborgs jernhandel, utan äfven för Stockholm och det allmånna fördelaktigt att Götheborgs jernväg blir båttre assorterad af sådana dimensioner, som nu derstådes vanligen fattas. — Lika med hr Schwan tro vi åfven farhågan för att hela massan af Westmanlands jerntillverkning skulle komma att lemna Stockholm och gå till Götheborg vara fullkomligt ogrundad. Skillnaden uti frakten från Stockholm och från Götheborg till England och öfriga vid eller utom Nordsjön belågna lånder år åfven med tillågg af Sundska tullen icke så stor, att det kan blifva fördelaktigt att från Köping sånda annat jern på jernvågen till Wenern och vidare till Götheborg, ån sådant, som antingen på det sednare stållet bår ett extra pris, eller också derstådes år sårskildt behösligt, så att en högre frakt derför villigt erlägges. Möjligheten att öfverhufvud transportera det på denna våg och de fördelar, som deraf kunde uppstå, skulle naturligen mycket förminskas om vågen genom att ledas till Mariestad blefve 4 mil långre, innan Wenershamn uppnåddes, ån hvad den enligt ståndernas beslut skulle göra, ty såsom vi redan i föregående artikel antydt, år frakten från alla hamnar vid Wenern, med undantag af Wenersborg, densamma till Götheborg, och åfven, då jernvågen i sin helhet blir fårdig, kan det aldrig låna sig att sommartiden från någon plats vid Wenern till Götheborg eller tvårtom, skicka något tyngre gods derpå, i stållet för den billigare sjövågen. — Detta gåller icke blott om jern och öfriga bergslagsprodukter, som skola nedsåndas till Götheborg, utan åfven om allt tyngre och mera skrymmande gods, såsom socker, bomull, kaffe m. m. som från Götheborg komner att försändas till de öfriga orterna, och len nytta, som dessa kunna komma att draza af jernvägen är derfsöre våsendtligen beroende deraf att densamma icke onödigtvis förånges. Under vintertiden intråslar visserligen ett annat förhållande ån om sommaren, och ernvågen skulle då får transporten af imdortvaror och sabriksalster till Örebro och Vestmanland i samma mån pifva mera får. T — — ÖU w —nä— OM) AA ——