Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1851, sida 1

d D —— —————ö—— och för verlden en asskräckande typ af djuriskhet och last. — Nå? kan ni maka er opp, eller hur fan går det? återtog han med förnyade bultningar. — Jag kommer strax — hördes hustruns röst innanför. — Det var in .. inte litet rart att ni kunde få upp korpgluggarna en gång! . . Nå, du kommer inte? men så ska jag, dj... regera mig lära dig — och dermed sparkade han upp dörren och inträdde i den torftiga kammaren. — Tyst för Guds skull, kära Jonas! bad hustrun, du vet ju att lilla Lina är sjuk, och hon har nyss somnat, det arma kräket! — Nå, hvad tusan f-n rör det mig! Låt ungen ligga der och gapa .. hit med mat och bränvin! — hör du, bränvin vill jag ha! Fara Jonas lilla! sade hustrun ångestfullt, jag har inte kunnat köpa något! — Hvad? skrek han, i det han med en förfärlig ed reste sig från stolen der han slagit sig ned; qvinna! 8...ns qvinna! Hvar har du gjort af pengarna som jag lemnade dig? — Ack, min bästa Jonas, bli inte ond! Du skrämmer lifvet af mig! Doktorn var här, och han sa att om inte flickan fick ett medikament som han föreskref, så skulle hon inte lefva öfver natten .. alla pengarna gick åt på apotheket! — Jaså! sade den druckna i det han med en förfärlig mine gick fram till vrån der det sjuka barnet låg, för den der rackarungen ska jag vara utan mitt bränvin! men vänta du din mara, sade han till hustrun, jag ska bota er för sjukan båda två, det kan ni ge er sju millioner : . . pål — För Guds skull, Jonas! bad den gråtande hustrun, slå mig om du vill — gör med mig hvad du vill,