Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1851, sida 1

—— — —— — — —.——————————— —— men lät mitt arma sjuka barn vara i fred! Kom ihåg, att hon också är ditt barn, och att det finnes en Gud som ser hvad du gör! — Men hustruns tårar tjente endast till att ännu mera uppreta den ursinniga, innan hustrun hann ana det, skyndade han till barnets bädd, fattade den dyrköpta medikamentsflaskan, och slungade den i golfvet, så att den gick i tusen stycken. Barnen vaknade, och när de sågo den ursinniga fadren i detta tillstånd, började de gråta. — Se så der ja! vräk nu i henne smörjan också, skrek han, i det han med vild förnöjelse betraktade sitt verk, Jaså, ni tjuter sakram . .. ungar! Är ni också sjuka kanske .. liksom den der ungen borta i vrån? Hä? Men jag skall väl se om inte käppen skall lära henne att bli frisk igen, jag! . . Hör du unge! upp med dig! Men nu kastade sig den förtviflade modren emellan det sjuka barnet och den tigerhjertade fadren. — Förr skall du få slå ihjäl mig, innan du får röra ett hår på mitt barns hufvud, ropade den förtviflade qvinnan i det hon slog sina armar om honom för att söka hålla honom. — Jaså, säger du det, din gamla uggla! Men det ska vi ta mig sju tusan ... bli två om. Tror du att din korplåt ska taga bort kuraget för mig! Undan, ur vägen, säger jag dig, ditt troll! Och nu började en förtviflad kamp emellan de båda makarna. Den arma hustruns krafter svarade icke emot hennes vilja; hon öfvermannades och kastades ut på dörren. Derpå sände han ut det ena barnet efter det andra halfnakna i den kalla stenfarstun. Den sjuka flickan slungade han sist ut. — se der, satpack, sade han med vild glädje, och stängde dörren, der har ni för att muckal — — Jag