Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1851, sida 1

Svar på Morgenbladets utfall emot den Svenska pressen. I Den norska pressen har i en mångd af år fått efter behag bearbeta opinionen i alla unionsfrågor; den har derigenom varit i tillfålle att ostördt ån uppegga sina landsmän till nya fordringar, under det att densamma noga vaktat sig för att påminna dem om sina skyldigheter, ån understödja enskilda förslagsmakare och de nitiska norska regeringsledamöterna i redan våckta pretensioner; och det skulle derföre naturligtvis icke vara så litet päkostande för densamma att i en hast se ett motstånd utveckla sig på svenska sidan, som icke blott hotade att såtta en gräns för alla andra försök i den vågen, utan åfven genom opinionens makt sökte åstadkomma en råttelse i de oförsvarliga missförhållanden, som redan egde rum i unionsväsendet. Det var oss icke eller ovåntadt att våra senaste artiklar om de norska förhållandena, ehuru de blott utgjorde af behofvet alltför långe påkallade genmålen emot de norska tidningarnas försök att tillvågabringa en såndring emellan de båda folken i dessa hånseenden skulle framkalla en ny storm af smådelser och invektiver, i stållet får en årlig diskussion i sak; ty den senare år något besvårligare ån det förra, och vi sågo redan vid vårt första upptrådande i detta ämne, att detta stridssått var det enda man visste att tillgripa; men hvad vi icke våntat var ett till den grad oanståndigt och påbelaktigt utfall emot den Svenska pressen, som det, hvarmed Morgenbladet hedrat sig i sitt nummer får den 15 November. Det har icke nu långre synts denna tidning nog att förvrånga fakta och såka blanda bort korten; dess hedervårda författare stiger nu dristeliga på och förklarar rent ut att -så godt som hela den