Hafven J derIIHOL alIHU IOTTTOCHMC ull IIII8, så gifven mig medel att uppfylla den stora mission, som jag mottagit af eder. Denna mission bestårderi, att sluta revolutionernas tidsålder, genom att tillfredsstålla folkets lagenliga behofver och att beskydda det mot de omstörtande passionerna. Den består i synnerhet deri, att skapa institutioner, som öfverlefva menniskorna och slutligen kunna utgöra grundvalar, på hvilka man kan bygga något varaktigt. Ofvertygad om, att maktens brist på stabilitet, att en enda församlings ådfvervigt åro fortfarande orsaker till oroligheter och split, framlågger jag till eder områstning följande grunder till en konstitution, som nationalförsamlingarna framdeles må vidare utveckla: 1) En ansvarig chef utnåmnes på 10 år. 2) Ministrarna åro endast beroende af den verkstållande makten. 3) Ett statsråd bildas af de utmårktaste mån; det utarbetar lagarna och understödjer deras diskussion vis-a-vis den lagstiftande församlingen. 4) En lagstiftande församling, utnåmnd medelst den allmånna råstråtten, diskuterar och voterar lagarna. 5) En annan församling bildas af landets utmårkta mån, för att bibehålla jämnvigten mellan makterna, för att vaka öfver grundlagen och de allmånna frioch råttigheterna. Detta system, som skapades af den första Consuln vid detta århundrades början, har redan beredt Frankrike lugn och lycka; det skall återigen garantera det samma fördelar. Detta år min innerligaste öfvertygelse. Om J delen den, så förklaren det genom eder omröstning. Föredragen J derimot en regering utan kraft, en monarkisk eller republikansk, lånad af jag vet icke hvilken forntid eller chimerisk framtid, så gifven ett nekande svar. Nu kunnen JI således, får första gången sedan 1804, rösta med fullkomlig kånnedom om saken, samt för hvem och för hvad J rösten. Erhåller jag icke majoriteten af edra röster, så skall jag föranstalta sammankallandet af en ny församling, åt hvilken jag skall öfverlemna det mandat, som jag mottagit af eder. Men om JI tron, att den sak, hvars symbol mitt namn år, nåmnligen det genom revolutionen af år 89 pånyttfådda och af kejsaren organiserade Frankrike, ånnu alltid år eder sak, så proklameren det genom stadfåstandet af den myndighet, som jag begår af eder. Då skall Frankrike och Europa vara skyddadt för anarchien, hindren skola jämna sig, och rivaliteterna försvinna; ty alla skola i folkets beslut vörda Försynens bud. Gifvet i palatset Elyske den 2 Dec. 1851. Louis Napoleon Bonaparte.Ministeren har modifierats och består af de Morny, inrikesminister; Fould, finansminister; Rouher, justitsminister; Magne, minister för allmånna arbeten; Ducos, sjöminister; Lefevre Durufle, handelsminister; Saint Arnaud, krigsminister; Fortoul, undervisningsminister; Turgot, utrikesminister. Morny, Fould och Rouher åro L. Bonapartes personliga vänner. Förutan de ofvan meddelade dekreterna har presidenten samma dag utfärdat en proklamation till armåen, hvari han åberopar de minnen, som åro förenade med hans namn, och uppmanar den att undertrycka hvarje försök att förhindra folket i det fria utöfvandet af dess suverånitet. Den 3 har han åter utfårdat 3:ne dekreter. Det ena utnåmner en konsultativ kommission, med hvars bitråde presidenten vill regera tills den lagstiftande församlingens och statsrådets återuppråttande. Bland medlemmarne finnas Baroche, dArgout, Bineau, F. Barrot, Casabianca, Cecille (amiral), Drouin de Lhuys, d Hautpoul, Leon Faucher, Montalembert. Persigny, Thorigny 0. s. v. Men det heter, att slera undanbedt sig förtroendet. Ett annat dekret innehäller de närmare bestämmelserna om säåättet, hvarpå folket skall rösta. Första artikeln innehåller formulåret till det folkbeslut, som folket vid den blifvande omröstningen har att antaga eller förka