Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1851, sida 1

HLAm22 im:inm: 03 föreslående och beslutande rått. Förståndigt solk måste likvål komma öfverens om, att det snarare varit skål att anvånda vetot i ånnu ett par frågor, ån attjlemna det obegagnadt i någon af dem, hvari det blifvit anvåndt; riktigheten håraf skall snart inses af hvad hår nedan kommer att sågas. Det nu upplösta Storthinget var till sin sammansåttning ånnu mera demokratiskt ån något af de förra. Stållningarna i landet efter februarirevolutionen voro visserligen oförändrade, men ideerna i många svaga hufvuden hade blifvit aldeles omvånda. Ståderna, som eljest vanligen skickat det mera moderata elementet, hade denna gång, under inverkan af en radikal press och arbetareföreningarna, såndt en mångd nya representanter, hvilka tilltrådde sin lagstiftareverksamhet med mycket radikala grundsatser. Antalet af skickliga embetsmån och förut pröfvade representanter var så litet, att man med stor svårighet kunde förse hvarje komit med det nödiga antalet af sakkunniga och arbetsvana mån; ja, en komite (Bank-komiten) måste tillochmed från de andra komiterna låna ett par medlemmar i vigtigare frågor. Imellertid gick sruktan för ett riktigt radikalt Storthing hastigt öfver: genom de throndhjemska upptågen, kort ester Storthingets sammantråde, blef det snart bekant hvad arbetare-agitationen förde i skölden, och den åldre östlandsoppositionen insåg nödvändigheten af att uppträda som ordningsparti och visa större moderation ån den fann hos det andra oppositionspartiet, sårdeles hos medlemmarna från vestlandet och Throndhjemstrakten. Detta blef så mycket lättare, som de, hvilka upphåfde sig till höfdingar på berget-, snart måste afskräcka de mera skarpsynta månnen från att sluta sig till dem. Schismen visade sig redan, då jernbanan i medlet af Mars voterades; och från den stunden utråttade Lerche med sitt låsa sqvadronerande, Sverdrup med sitt barnsliga regeringshat, Ueland med sin spetsfundiga sofistik och Holst med sin andefattiga konseqvens ingenting, såvida icke den moderata oppositionen, eller om man så vill, thingets centrum förenade sig med dem. Derför stod det radikala partiet — som också ganska litet visste hvad det egentligen ville — ensamt, icke blott i jernbanesaken, der det tillochmed i det asgörande ögonblicket öfvergafs af jernbanans bittra fiende, hr Ueland, utan också i adressfrågan, der det gålde att störta det nuvarande statsrådet, och i flera andra obetydligare frågor. Den mera moderata oppositionen, majoriteten i storthinget, hvilken till stårsta delen bestod af representanter från de rika upplands-bygderna samt af prester och nåringsidkare från ståderna, besjålades otvifvelaktigt af den uppriktigaste tillgifvenhet för försattningen. Men man kunde vål ej vånta, att dessa jemna mån, bland hvilka blott få utmårkta hufvuden funnos, derjemte skulle åga någon djupare statsmannainsigt. Hvad man måste beklaga år blott, att de icke egde lika mycken moderation som patriotism och lika mycken blygsamhet och aktning för den stör