Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1851, sida 1

Han år utlefvad och derigenom gubbe i förtid. Grefvinnan år ett ungt, utmärkt skönt fruntimmer af borgerlig hårkomst; skålet hvarför hon blifvit grefvinna år det, att hon egde den oimotståndliga dragningskraften af en million. Och som detta alltid varit ett serdeles talande medel, så fann den ådla grefven inga betånkligheter vid att nedslåcka sitt högadliga stamtråd genom en mesallians; och hvem ursåktar icke åfven en guldflåck? Hon blef grefvinna, men blef hon också lycklig? Det år detta vi skola undersöka. Grefven går fram och tillbaka i sitt kabinett, och ser ganska missbelåten ut; — hans gång år håftig, de djupt insjunkna ögonen låga af en besynnerlig eld, han stannar framför spegeln. — De fårdåmda nåtterna — utbrister han — hvilka spår de lemna efter sig! Och icke nog med detta, jag måste åfven dragas med den mest envisa otur; — — den ena guldhögen efter den andra vandrar mig ur händerna. Fördömda spel! Och min hustru som ståndigt år sig lik, alltid kall, höslig. lugn — utan en gnista af passion. Det skulle vara mig en glådje att göra henne imot, att bedraga henne, om hon endast visade att det