Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1851, sida 1

DPLLICIIU OIEAUILI. NCMU dDDA 1A4 unuamtag Stal hela engelska pressen på motsatta sidan. Äfven de konservativa och synnerligast torybladen, ehuru i enskildheter af annan tanke ån Kossuth, åro afgjorda förfåktare af den ungerska saken. -Standardhar från toryståndpunkt, i den kraftfullaste ton belyst och besvarat den frågan: hvem har rått, hvem år hågtörrådarn? Den högst konservativa Morning Heraldresumerar sitt omdöme i följande sats: det engelska folket har instinktmåssigt kånt, att ett förbund år slutadt öfver hela jorden, mellan den politiska och den religidsa absolutismen, och det år dess djupa hat mot detta förbund och dessa makter, som uttrycker sig i Kossuths varma imottagande. Slutligen måtte det icke vara likgiltigt för hvarochen som känner -Ppunche-, att denna tidning, som med skoningslöst åtlöje gisslar hvarje dumhet eller dårskap, men bakom satyrmasken döljer en lesvande kånsla för rått och mensklighet, och bland kånnarna af den engelska journalistiken betraktas som den allmånna opinionens sannaste uttryck i sådana saker, långt ifrån att förlöjliga -Kossuthsvindelne, utskjuter sitt fyllda koger på dess motI ståndare. Egentligen år frågan hårmed redan besvarad. Men låtom oss likvål någotnårmare betrakta sammankomsterna, festerna, adresserna och de personer, hvilka tagit del deri. Öfverhuset och hvad som har gemenskap med detsamma har hållit sig på afstånd och, hvad de icke till härskapet hörande lorderna betråssar, så hafva vi, med undantag af lorderna Dudley Stuart och Charles Fitzroy, endast hårt talas om tvenne deltagande skrifvelser. Men år det någonting underligt deruti? Det ligger i den engelska aristokratiens karakter att taga parti för det råtta mot förtrycket, såvida nåmnligen ett sådant deltagande ej förmycket kommer i kollision med dess egna intressen. Då Warschau föll, trådde en engelsk prins af blodet i spetsen för polska komiteerna. Polska revolutionen hade en aristokratisk karakter och Polen låg -långt bort i Turkiet. Ungern ligger ånnu långre bort på kartan, men på de 20 åren hafva jernbanor blifvit byggda, telegrafnåt laggda och en elektrisk urladdning skakar hela jorden. Den engelska demokratien — åfven om den icke kallar sig så — har redan tvenne gånger, genom reformbi!len och upphåfvandet af spanmålstullen, applicerat ett dunderslag på ölverhusets dörrar, och just nu lyft sin arm för tredje gången. Det hade verkligen varit bra mycket begårt, om man fordrat att aristokratien skulle mottagit Kossuth med öppna armar. Det gilves tidningar, som gjort sig den må dan att, några få dagar eftar Kossuths landstigning, råkna efter huru många parlaments ledamöter deltagit i demonstrationerna, och af det ringa antalet dragit den slutsatsen, att sympathierna icke vore synnerligen stora. Den som uppstållt en sådan beråkning, utan att beledsaga den med ett enda förklarande ord, skall svårligen kunna afskudda sig förebråelsen, antingen att hafva haft ondt i sinnet eller också att han alls icke kånner till de engelska förhållandena. Londoner-säsongen börjar i Februari och varar till Juli. Då parlamentet slutat sina förhandlingar sprida sig dess medlemmar åt alla himmelsstreck för att skasla sig vederqvickelser ester sex mänaders trågna arbeteten eller åter sysselsätta sig med sina enskilda angelägenheter. Kan vål någon föreställa sig, att något betydligt antal af de 656 herrarna, för att emottaga någon, vare sig hvem som helst, skulle skynda hem från sina lagtpartier i skottska höglandet, srån sina fiskturer i Norge, sina Vachter i Atlantiska hafvet, från Paris, Rom, Athn eller Kai F0? Nej; och om kontinentens samtliga statsmån, med herr Carlier med sin ryska orden och hr Faucher i spetsen, landstego i Southampton, så skulle de alla hafva skål att vara nöjda, om de mottogos af så många parlamentsledamöter som omgåfvo Kossuth. Huru många parlamentsledamöter mottogo väl Haynau? Det år ett resultat hvaröfver ingen under dylika förhållanden kan eller efter all sannolikhet någonsin mer kan komma att berömma sig, att Wyld mottog honom i Southampton. lord Dudley Stuart, Willcox, Harris