maren fått kunskap om och kunnat atala de brottslige. Ehuru poliskammaren således icke kan i allo vitsorda den mörka målning, som förekommer uti kommunalstyrelsens fsramstållningar, dels till sockenståmman den 20 Juli sistl. är, dels i den underdåniga ansökningen, sinner oliskammaren dock tillståndet i afseende på allmån ordning inom Majorna vara sådant, att kraftiga åtgårder åro af trångande behof påkallade för den personliga såkerhetens betryggande. Poliskammaren delar likvål icke kommunalstyrelsens och församlingens mening om botemedlet emot ifrågavarande onda, att nemligen försvarslösa personer, utan att vara betrådde med den brottslighet, som kongl. stadgan den 29 Maj 1846 utsåtter med afseende på dem, som till allmånt arbete åro förfallne, skola, derest de vid poliskammaren och inom församlingen gjort sig kånde såsom vådliga sör allmän såkerhet, försåndas till någon allmån korrektionsinråttning, får att der qvarhållas, intilldess ånger och förbåttring berättiga dem, att, efter erhållande af laga försvar, återfå friheten; ty först och fråmst måste pröfningen. huruvida en lösdrifvare vore till den grad för allmänna säkerheten farlig, att han, ehuru icke med svårare brottslighet befunnen, borde på föreslagna såttet behandlas, blifva förenad med en godtycklighet, hvaraf ensamt betånkliga följder kunde vid tillämpningen uppkomma, — i sammanhang hvarmed bår erinras, det förslaget, vid beståmmelsen att så vål församlingen som poliskammaren skulle hafva ansett personen för allmån trygghet vådlig, icke upptager huru förfaras skulle i det fall, att församlingen och poliskammaren om honom hyste skiljaktiga meningar; och för öfrigt hafva de fridstårande tilldragelserna icke varit uteslutande eller ens hufvudsakligen begångne af sorsvarslösa, utan äfven ofta af personer med laga försvar, vid hvilket förhållande den föreslagna åtgården icke. skulle kunna göra tillfyllest, utan samhållet hödgas blifva betånkt på någon annan utvåg till sitt betryggande emot dessa senare. För sin del kånner boliskammaren icke annat medel att bereda Carl Johans sörsamling skydd får person och egendom, ån genom en tillråckligt talrik och på åndamålsenligt sått ordnad polisbevakning. Såsom den underdåniga ansökningen upplyser, utgjorde folkmångden i Majorna sistl. år öfver 7300 personer; och når härtill läggas de tillfålliga arbetare samt det sjöfolk, som derstådes vanligen finnas, torde ingalunda anses för högt att beråkna antalet af dem, som gemenligen uppehålla sig inom församlingen, till 8000 personer. Till ordningens bevarande bland denna betydliga mångd har församlingen hittills endast bidragit med följande: sedan början af år 1849, lån till 2:ne kommunaluppsyningsmån, hvardera 100 1uuutrdli l.. bko rdr 200: — och sedan förlidet ärs höst, aslöning till 8 man brandoch nattvakt jemte 2:ne deras förmån, under hvarje natt af den mörka årstiden, eller månaderne Oktober, November, December, Januari, Februari och Mars, nemligen åt hvarje vaktkarl 12 sk. för natten 360: — samt åt förmännen 33 rdr 16 sk. hvardera för hela tiden........... 66: 32 Utgörande följaktligen församlingens hela årliga bidrag till olisbevakningen bko rdr 626: 32 Men redan aslöningens ringhet antyder, hvad gagn församlingen kan af dessa sina tienare