Kossuth i England. De sista dagarna som Kossuth tillbragte i England före sin afresa till Amerika hade han för afsigt att egna åt hvilan och den gåstvån som mottagit honom under sitt tak. Hans offentliga upptrådande i England ligger nu i öppen dag för oss. Vi hade icke orått då vi redan på förhand betecknade det som en historisk företeelse. ÄÅlla partier erkånna betydelsen deraf: somliga genom det innerliga deltagande, hvarmed de beledsagat Ungerns diktator; andra genom de utomordentliga anstrångningarna att tillintetgöra honom i allmänna opinionen, att parera de -kanonkulor han uttalat-, som ett engelskt veckoblad uttrycker sig. För en obetydlig person, för en maktlös agitation gör man sig icke en sådan måda. I fjorton dagars tid har -Timesvridit sig och hvåst som en orm, samt bespottat honom ån hår ån der, utan att kunna tråffa på det dödliga stållet, och dess svans, som slingrar sig genom hela Europa, har förgåfves sökt i hvarje vinkel. Först försökte den anvånda stolt förakt och ansåg den lögnaktiga beskyllningen, att Kossuth en gång tillgripit sig ansörtrodda summor, tillråcklig att störta honom, och öfverlemnade honom till m:r Barnum, Jenny Linds impressarie. Men slaget var icke dödande, det studsade tillbaka på angriparen; -Timesmåste dock nådvåndigt tala om den man, öfver hvilken den så emfatiskt ölvergått till dagordningen. Den måste likväl ändra taktik; plötsligt beundrade den kåämparna för ungerska saken, dem nåmnligen som förtjente det den ådla grefve Batthiany-t. ex., en annan gång Bem, Ungerns tappraste och skickligaste hjelte. Än var Kossuth en råd republikan, ån en förstockad aristokrat; den ena gången fördömde den honom derför, att han vore en oförsonlig fiende till huset Habsburg; en annan gång sökte den beröfva honom alla sympathier genom den osanna beskyllningen, att han skulle hafva erbjudit samma hus Habsburg hjelptrupper mot Italienarna. En gäng försäkrade den, att Österrike vore i stånd att vederlågga alla Kossuths skamlösa beskyllningar, men vore för stolt dertill; en annan gång förkunnade den, att Österrike icke talade, emedan det fruktade att ej blifva trodt. Den kan icke nog ofta upprepa, att Kossuth, år en ganska betydelselös individ, och dock trånger sig hans namn och hans bild in i alla dess tankar. Den vill tala om finanserna, om fredsvånnerna eller om Lordmayorsdagen — och likvål talar den om Kossuth. Från de sista veckorna kunna ganska få ledande. artiklar framvisas, i hvilka icke Kossuth år nåmnd eller åtminstone kan spåras i tankegången. Dessa omdåmen åro sina egna domare och tillintetgöra hvarandra, om man jemnför dem. Når -Timesbegår sådan taktlöshet och yttrar sådana motsågelser, så år det icke underligt att dess elterpladdrare bete sig ännu oskickligare. Det lönar icke mödan att söka ester vidare detaljer. Men hvad som interesserar oss, och hvaröfver vi böra skaffa oss klarhet år två saker: inom hvilka klasser af det engelska folket Kossuth och hans sak funnit sympathier, och hvilka följder hans upptrådande måste komma att få. Hvad den reaktionåra pressen sagt om den första punkten, år endast Variationer af det formulår, hvarefter i flera lånder mången polisrapport råttat sig, då man bringat någon misshaglig person en hyllningsgård: den som kan deltaga i en sådan demonstration är ill gen stådad menniska; följaktligen har ingen stådad menniska deltagit i denna demonstration. — Samma man hår till folket om han hurrar för en furstlig person, men till pöbeln om han hurrar för en folkets man. Tillråckliga fakta ligga i dagen för hvar och en, som vill bilda sig ett eget omdöme. Först och fråmst engelska pressens hållning. Utom Times-, har också den puseyistiska -Morning Chronicle småningom dfvergått från en opartisk hållning till bittra angrepp på Kossuth, och det i synnerhet, som det tycks, sedan han lagt vigt på sin protestantism och hlottat jesuiterna och ultramontanerna Vi