Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1851, sida 1

Proudhon om Frankrikes ställning. (Forts. och sl. fr. n:o 274.) Om den praktiska tillåmpningen af dessa låror vill Proudhon egentligen ingenting yttra, dels af personliga skål, dels för de kritiska omståndigheternas skull. -Säsom krigsfånge,såger han, får han, såsom han vet af erfarenhet, icke yttra sig dfver statsangelågenheter; såsom fånge har han förlorat råttigheten att gifva republiken råd. Och slutligen utbrister han: -Uti den fullkomliga nullitet, hvartill man bragt mig, i det djupa mörker, hvari Frankrike år försänkt, under de stores egoism, de förtrycktes raseri, massornas okunnighet, kan jag icke uttala någon annan önskan, ån den, som står på franska mynten: -Gud bevare Frankrike.Men ändå har han icke kunnat afhålla sig srån att ingå i vidare råsonnemanger om saken. Han framståller den frågan, huruvida och under hvilka vilkor en förening emellan demokratien och L. Bonaparte kunde vara rådlig. Han förklarar, att han i och för sig skulle gilla en förlikning, hvarigenom L. Bonaparte betryggar republiken emot det att honom betryggas en plats i republiken. Men han anser en sådan förlikning för ogörlig, om man vill hålla sig inom konstitutionens grånser. Derefter anmärker han, att, om det år frå ga om en förlikning, hvilken skall omsatta alla interessen, försona det konservativa elementet med sramåätskridandet, ordningen med rörelsen, så år motståndet icke att söka hos Louis Bonaparte, utan hos den parlamentariska majoriteten, ordningspartiet. Louis Bonaparte kan icke betraktas som ordningspartiets representant; ty genom budskapet, i hvilket yrkas afskaffandet af lagen af d. 31 Maj, har han trådt i en fiendtlig stållning till detsamma. Äntagas nu, att den parlamentariska majoriteten i opposition mot den med demokratien förenade presidenten skulle råsta emot revisionen, hvilken den hittills påyrkat, och på förhand kassera hvarje röstsedel, som bår namnet af en grundlagsvidrig kandidat — hvad skulle då det republikanska partiet göra? Skall det till Louis Bonapartes förmån yrka rösternas giltighet? Det vill såga, yttrar Proudhon, krånka den offentliga tron; det år omöjligt. Republikanerne skola vara de första att hörsamma lagen; de måste alltså lemna L. Bonaparte i sticket. Och hvem vet, om det icke då, i stållet för ett republikanskt val, kommer till ett monarkiskt, till valet af Changarnier, hvars kandidatur skall, utom af andra, understödjas af 50,000 prester.