Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1851, sida 1

jag tillstå att hon i följd af den första egenskapen gjorde största intrycket på mig. Jag bjöd upp henne till en af dåtidens mest moderna dansar, och sick en jakande nigning. Jag stod just särdig att föra min dam till vär plats i kadriljen, och hade nyss med en handklappning gifvit tecken att börja, då Le, hvilken jag förr aldrig sett, trådde fram till min dam, bugade sig och erinrade henne om, att hon hade lofvat honom denna dans. Mamsell W rodnade och ursägtade sig med att hon trodde det vara den nåsta, till hvilken hon af honom låtit engagera sig; -men-tillade hon; -om min kavaljer tillåter, så kunna vi ju ånnu byta om-.-Ingalunda,-genmålte I.något ironiskt, jag resignerar och finner mig uti att vara n:o 2, i synnerhet som jag år en dålig donsör i jemföreise med den der herrn.-Det gör intet till saken; genmålte jag, hvilken som hår dansar bäst; men år ni icke nöjd med min dams Proposition, så ber jag er om att nu få börja — hela kadriljen våntar. Han stod just emellan oss begge. Både börja och sluta! återtog han ånnu mera spotskt och gick ifrån oss. ZTV ÅA ÅA