Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1851, sida 1

personer voro medvetande af densamma. Den ena, ledd af svartsjuka och billig harm, förmådde icke dölja historien om en förbrytelse, som håldre borde legat begrafven med den olyckliga ocb framdragas allenast för den evigt råttfårdiges domstol. Hvad som den tiden smög sig dystert omkring blott som ett mundtligt ryckte, kan nu gerna anförtros åt papperet, med uteslutande af de ifrågavarande perSoners namn; ty af dessa lefva blott tre af doktor Los barn, hvilka tillochmed äro bosatta utrikes samt den aflidnes enka — hufvudPersonen i denna tragedi. Men jag vill börja min beråttelse något långre tillbaka. Det var precist tjugofem år före ofvannåmnda olyckliga katastrof, då jag som sacri ministerii kandidat antog en informatorsplats i R:. Kort efter min ankomst gjorde jag och L vår första bekantskap, och detta just icke på det vånskapligaste sått. Han hade för kort tid sedan nedslagit sina bopålar der i staden, såsom praktiserande låkare. Vi stötte tillsammans på en bal. Jag var blott ett år åldre, ån han, munter och glad till sinnes, samt en stark och passionerad dansör. Bland damerna upptåckte jag snart den båsta dansåsen, och som tillika för sin skönhet oemotsågligen var balens drottning. Likvål får