Dröm och verklighet. Af Sten Blieher. Jag kan icke erinra mig något dödssall, som väckt större sensation ån min mångäriga vån, doktor Les i R. Den ena uppehåll den andra på gatan, man sprang ur hus och i bus för att få svar på de frågorna: -Har ni hårt det? vet ni det? hvad år orsaken? månne han kan hafva gjort det i sinnesförvirring?o. s. v. Doktor L var en mycket ålskvård, en allmånt omtyckt och hågaktad man, en utmårkt låkare med vidstråckt praktik; som det syntes lyckligt gift, fader till sex vackra barn, af hvilka de tvenne åldsta redan voro temligen försigkomna; den äldsta dottren förenad med en aktad embetsman, den nårmast henne i ålder nyligen konfirmerad, och de trenne yngsta 10 och 12 år gamla. Han var tillika sörmögen, en gåstfri vård samt en munter och glad sållskapskarl. Han hade uppnått sitt fyrtioåttonde år och hade ånnu aldrig varit sjuk. Plötsligt ljöd det rykte, att han håf