Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1851, sida 2

mannen låt sina gläcjetårar falla på sina lyckliga barns hufvuden och höll sina hånder vålsignande öfver dem. 2 Och nu, mina låsare, måste Jag bekånna för er att jag, får vissa orsakers skull, hvarken uppgifvit verkliga läget eller namnet på herr van Vlierbekes gods. Således kan ingen af er ana, hvar Gustaf och hans maka bo. Hvad åter mig betråffar, så har jag ofta tråffat herr Denecker och hans fru och samstalat med dem; mer ån en gång har jag genomyandrat Grinselhofs trådgård med deras tvåä ålskvårda barn och deras morfar, hr van Vlierbeke. Alltid står för mina ögon den tjusande bilden af den husliga lycka, den stilla frid och innerliga kärlek, hvartill jag der blef vittne. Den gamle adelsmannen sitter på en bånk och söker att gifva de två små lekfulla englarna en förklaring öfver de naturkraster som styra vår verld; men den lilla eline vill klättra upp i hans samn nch ka hans kinder; och den oroliga Isido Å