Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1851, sida 1

nerna kunde icke hälla stånd, sjelfva hufvudqvarteret kom i fara, och måste bana sig våg med svårdet i hand. Ryssarna fingo byn och hela elfvens södra strand i sitt våld och trångde hårdt på, i det de sökte kringgå Svenskarnas venstra flygel. Adlercreutz, uppmårksam på allt och alltid tillstådes der striden var som hetast, såg att Ryssarna genom denna öfverslygling hade försvagat sin center; i ögonblicket insåg han att angreppet måste ske der, om högqvarteret, som räkat i en betänklig oreda, skulle kunna råddas, och han skickade order till angrepp öfver elfven imot Siikajoki by. Med ett hurrarop, som tillkånnagaf den glada stridslusten, störtade Finnarna fram och genombröto ryska centern, som redan lidit något af kanonelden. Striden fördes dock i ridderlig anda; Kulneff såg en svensk officer med stor oförskråckthet blottstålla sig, och förbjöd derför sina jägare att skjuta på honom. Adlercreutz, ledd af en dyI lik beundrande kånsla, befallte å sin sida att skona Kulneff. På samma gång stormade en jågareafdelning, som bortskjutit sin ammunition, med blanka vapen imot fiendens venstra flygel; denna vek på alla punkter, och den svenska håren lågrade sig i Siikajoki. Den hade gjort 260 fångar och sårat och dödat lika mänga Ryssar; men dess egen förlust var knappt mindre. Den hade dock behållit valplatsen, dess förtroende till sig sjelf hade återkommit, och deruti bestod den egentliga vinsten. Klingspor begagnade sig icke af sin seger, utan fortfor att retirera. Ryssarna intogo åter Siikajoki och utbredde sig derifrån till Revolax; de hade dragit sig tillsammans efter sista nederlaget och hade nu i sinnet att öfverraska och språnga den finska håren. Adlercreutz erhöll kunskap härom af en spion och beslöt att förekomma det; han gaf order att angripa fienden vid Revolax, kringgå och afskåra honom från Siikajoki. Sjelf i spetsen för 150 man Björneborgare ville han gå imot ett svagt stålle midt i fiendens front. Då morgonen randades den 27:de April, var allt i rörelse framåt. Adlercreutzs lilla skara blef snart upptåckt och invecklad i en håftig strid mot en flera gånger ötverlägsen fiende, men uppehöll fåktningen ensam i 3 fulla timmar, sa, gjorde tillochmed några och trettio fångar. Derpå drog den sig tillbaka helt lugn och utan I att blifva förföljd. Den styrka, som under grefve Cronstedt skulle tåga mot Revolax, hade imellertid blifvit uppehållen af vågarna, hvilka genom dagsmedjan blifvit så svåra, att man med handkraft måste framskaffa kanoI nerna. En half timme efter sedan Adlercreutz måst draga sig tillbaka kunde Cronstedt först börja sitt anfall. Det kom visserligen försent efter beråkningen, men likvål ovåntadt för fienden, ty då han tillbakaslagit Adlercreutz, trodde han faran vara förbi och öfverlemnade sig åt såkerheten. Nu stormade Cronstedts Finnar Öfver den frusna elfven, klåttrade uppför dess höga sydliga strand, som till en del betåckte dem, och kastade sig från flera sidor dfver fienden, skidlöparna imot venstra flygeln. Deras anfall var oimotståndligt, 4 kanoner erAA3 A ——