Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1851, sida 1

henne till hennes fader och sade med hastiga ord: — Hör mig .. Min onkel har aflidit i Italien och insatt mig till sin universalarfvinge. På dödsbädden befalte han mig, att taga Lenora till min hustru; för att finna rått på er har jag uppbjudit allt möjligt och lidit oerhördt af skiljsmåssan från min själs ålskling. Ändtligen år jag hos eder och begår nu lånen för mina lidanden; min förmögenhet, mitt hjerta och mitt lif egnar jsg dig Lenora och råknar derför på lyckan att få föra dig inför Guds altare. Fader, neka mig icke denna oåndliga ynnest! Kom, Grinselhof väntar på er: för er skull har jag återköpt det, och allt år der som förut; edra stamfåders portråtter pryda ånyo våggarna der; allt, som var eder kårt finnas der åter. Edra gamla dagar skola blifva lyckliga. Er Lenora skall jag alltid ålska och högakta... Fadrens ansigte hade icke förändrat sitt uttryck; endast hans ögon tycktes hafva blifvit fuktiga. — Nej, sade Gustaf med enthusiasm. Ingen på jorden kan fräntaga mig Lenora. icke engång hennes faders vilja! Gud sjelf har skånkt mig henne.