Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1851, sida 1

2 hue):o kapitalet var dessutom endast hålften så stort som vid jernbanorna. Sålunda voro omkostnaderna för anläggandet af Bolton-Manchester kanalen endast I, 650,000 francs, medan jernbanan kostade 2,520,000 francs för samma långd af 16 kilometres (21 geogr. mil.) Jern banorna framtrådde deremot under mycket ogynnsamma förhållanden. De gåfvo endast 6 till 8 f i utdelning, men vunno likvål snart och oemotståndligt öfverhanden. Följden af denna strid blef, att de flesta kanal kompanierna redan 1844 och 1845 sam mansmålt med jernbanornas; flera kanaler igenfylldes för att förvandlas till jernbanor. Alla kanalförslag asstannade, medan en massa af inlagor om jernbaneanlåggningar ingingo till parlamentet. Är 1846 förklarade Sir Francis Head, president i bestyrelsen för athe grand-junction-canal-, att, når kanalerna till följd af striden mot jernbanorna ej långre gåfvo någon afkastning, skulle regeringen medgifva förvandlandet af kanalnåtet till ett jernbanenåt, som då skulle tåfla med det nuvarande jernbanenätet. M:r Skey, direktör sör kanalen emellan Birmingham och Liverpool, kanalen emellan Chester och Elesmere samt för kanalen i Montgommeryshire, förklarade likaledes, att för en så lång fraktlinia år jernbanan det båsta och för landet mest åndamålsenliga kommunikationsmedel samt det som slutligen skall segra öfver alla andra. Om icke så många hinder derför funnes i England, skulle detta också snart hånda. I Frankrike åro förhållanderna ungefår lika. Medan, dels genom det tilltagande begagnandet, dels genom ökad sparsamhet vid utgifterna, jernbanornas nettointägter äro uti ett stadigt stigande, minskas kanalernas allt mer och mer. Sålunda gåfvo Frankrikes samtliga kanaler, hvilkas utförande kostat 425 millioner francs, år 1844 endast en bruttoinkomst af 4,366,200 francs, under det deras utgilter, oaktadt betydliga medgifvanden å statens sida, uppgingo till 4,531,400 francs, hvadan de hade ett deficit af 165,200 francs. De franska kanalerna skulle således icke kunna tåfla med de franska jernbanorna, åfven om dessas hela anlåggningskapital skulle anses såsom förloradt, och Teisserence har derföre föreslagit franska regeringen att tilldela jernbanorna hela det statsanslag, som kanalerna nu erhålla. I Belgien har man kommit till alldeles samma resultater, och det oaktadt man derstådes hyst mycken förkärlek för bibehållandet af vattenkommunikationsmedlen. Staten år nemligen der egare af såvål kanalsom jernbanenåtet. Landet år på många stållen alldeles genombrutet af kanaler, som tillochmed intrånga i stådernas innersta vinklar och i verkståderna; segelfartygen gå. åfven ånda in uti landet och kanalfartygen åro ytterst talrika. Regeringen har derföre varit ganska angelägen om bibehållandet af vattenvågarna och har på grund häraf till en del derester rättat tariflerna. Af nedanstående öfversigt per kilometer synes båst huru utomordentligt bruttointägterna vid jernbanorna icke destomindre stigit i jemsörelse med kanal-intägterna. — — — ——