Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1851, sida 1

— Nej, hon kånner icke värt namn, eller hvarifrån vi kommit. — ,Fortfar med din beråttelse, Lenora; du gör mig nyfiken; du vill plåga mig, ser Jag. — Nåvål, min far, eftersom du år vid så godt lynne, så vill jag vara kort. Fru von Royan mottog mig mycket vånligt, berömde mitt vackra broderi, frågade mig om våra fordna förhållanden och uppmuntrade mig. Under det pigan hemtade linnet, föllo sig hennes ord på ungefår följande sått: -Mitt goda barn, fortfar att arbeta, var modig och förblif alltid dygdig; jag skall blifva er beskyddarinna. Jag har sjelf mycket att låta sy, i två månader kan ni få arbete endast af mig; men det år icke tillråckligt; jag skall rekommendera er hos mina bekanta och sörja för att ert arbete förskassar er medel att skydda er sjelf och er far får brist. Med tårar i Ogonen fattade jag hennes hand och kysste den; hennes ådla välgörenhet, som icke ville understödja mig med almosor, utan med arbete, rörde mig in i sjålen. Och då hon såg tacksamheten glånsa i mina Ögon, blef hon ånnu vånligare, klappade mig på axeln och sade: -Var vid godt mod, Lenora; den tid skall komma, då ni skall antaga pensionärer, för att biträda er; och sålun