het och jag tackar er derför; men nog hår; 2 : 8 om. Kan ni såga mig hvilken som nu rår om Grinselhof? Notarien förtretades öfver detta afbrott i sitt tal och den ringa verkan det haft; likvål tvingade han sig till ett fint leende: — Jag ser vål att ert beslut står fast; går då som ni behagar. Innehafvarna af hypothekerna hafva köpt Grinselhof. — Hvem bor der för nårvarande? — Ingen. Om vintern år der ingen treflig bostad. — Månne egarna skulle vilja afträda det? — Ja ganska såkert; jag har sjelf sätt i uppdrag att försålja det för beloppet af alla hypothekerna. — Då år Grinselhof mitt, utropade Gustaf. Var så god herr notarie, och låt egarna veta detta. — Det skall ske, herr Denecker; från detta ögonblick år ni egare af Grinselhof. Skulle ni imellertid hafva lust att bese er nya egendom, så finner ni nycklarna hos förpaktaren, Gustaf fattade sin hatt och tog afsked af notarien. Han tryckte innerligt hans hand och sade: