Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1851, sida 1

— Jag är mycket trött och behöfver hvila, den sorgliga underrättelsen har skakat mig djupt. Gud vare hos er, herr notarie; handla nu enligt ert löfte. Min tacksamhet skall blifva större ån ni tror. Farvål tills i morgon! Med sorgset hjerta lemnade Gustaf notariens hus, för att i ensamheten tänka på det hårda slag, som så smårtsamt tråffat honom. X. Våren, den stora trollkarlen, hade redan för långesedan ryckt det dystra vintertäcket ål jorden och våckt skapelsen till nytt lif, ny kraft. Äfven Grinselhof prunkade åter i sin vilda, fria natur: ekarna utvecklade sina blad, alprosorna (Rhoddodendron) stodo i full blomma, flåderbusken fyllde luften med sin doft, foglarna sjöngo af lefnadslust och kårlek, ållonborrarna surrade omkring tråden, den unga solen spred sina milda strålar Öfver de ljusgröna löfven. ö På Grinselhof tycktes ej vara mycket föråndradt; trådgårdsgångarna voro tomma och i löfsalarna var det tyst; men omkring bonings