Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1851, sida 2

— Och hvar bor han nn? Jag vill se och tala vid honom före aftonen. — Det vet jag icke! — Huru, ni vet det icke? — Ingen menniska vet det; de hafva försvunnit hårifrån, utan att göra någon bekant med sina afsigter. — Himmel, hvad såger ni? utropade Gustaf utom sig. Så skall jag då ån långre lefva skiljd från henne? Icke veta hvart hon tagit vågen? Jag darrar i hela min kropp och kånner en försärlig ångest. Kan ni verkligen icke söga mig hvar de bo? Känner mgen det? — Nej, ingen, upprepade notarien. Åstonen samma dag auktionen stod lemnade adelsmannen med sin dotter Grinselhof och de gingo till fots öfver heden. Sedan har jag vidtagit slera mått och steg för att upptåcka hans uppehållsort, men utan ringaste framgång. Denna ledsamma underrättelse smärtade den unga mannen djupt, han dolde sitt ansigte i hånderna, liksom ville han dölja de tårar som framtrångde ur hans ögon. Hvad notarien först sade honom om adelsmannens obestånd gjorde houom visserligen ondt, men han kånde ju redan deras fattigdom; nu der