Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1851, sida 1

— — — ————— Gud i ett sådant tillstånd skänker en engel, som ingjuter tröst och vederqvickelse i hans bröst och våpnar honom imot bekymren. Men hör vidare, mitt barn: — Min broder var råddad; den hjelp han funnit hos mig förblef en hemlighet får verlden; han Jemnade såderneslandet och afseglade med sin maka till Amerika, der han sedan under strångt arbete lefde ett bekymmerfullt lif; hans stackars hustru dog under dfverfarten. Vi sjelfva hade blifvit tiggare. Grinselhof och de öfriga godsen voro intecknade vida öfver deras vårde; dessutom hade jag af en bland mina bekanta lånat en summa af 4000 francs mot revers. — Då din moder erfor storleken af mitt offer, gjorde hon mig icke deu minsta förebråelse utan gillade allt hvad jag gjort; men snart pålade oss fattigdomen så många umbåranden, att hennes mod dukade under, och utan att beklaga sig anfölls hos af en smygande och tårande sjukdom. — Ja, hennes lott var mycket sorglig! Får att dölja vår ruin ock behålla våra förfåders uamn oskymfadt, måste vi under sorg och måda sammanspara de penningar, hvarmed vi skulle betala råntorna på vår skuld. — Efter tre månaders förlopp hade vi sållt alla håstarna och afskedat alla våra tjenare;