Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1851, sida 1

U offer af mig; tvertom förutsatte han, att jag hvarken kunde eller ville bringa honom det; men min öfvertygelse stod fast, att om jag icke komme honom till hjelp, så skulle han fullborda sitt beslut. — och likvål kunde jag icke komma till något beslut! — Huru, utropade Lenora förskräckt, du nekade honom din hjelp, min far? Vid denna sin dotters beskyllning flög ett leende öfver adelsmannens drag; med värdighet lyfte han sitt hufvud i höjden och sade med mod och kraft: — Ack, Lenora, jag ålskade min broder; men jag ålskade dig, mitt enda barn, ånnu mer. Hvad man begårde af mig Var ju elände får dig och din moder... — Gud, min Gud! suckade Lenora otäligt. — Mitt hjerta rycktes fram och tillbaka mellan detta bekymmer och anblicken af min broders outsågliga lidande. Andtligen segrade ädelmodet i den smärtsamma striden. Dagen hade imellertid intrådt; jag skyndade till de hufvudsakligaste borgenårerna och undertecknade med egen hand den handling, som råddade min stackars broders heder och lif, men derjemnte dåmde min goda maka och mitt oskyldiga barn till elånde.. .— USES