Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1851, sida 1

— —— —76 —5— af samma religiösa öfvertygelse, hysa likstämmiga åsigter öfver chrisiendomens alla dogmer och hafva lika tankar om tolkningen af alla skristens läror, åfven om svensk lag tvingar hvar och en att iakttaga vissa yttre i alla landsåndar likstämmiga former? Då skulle ju inga schismatiska rörelser finnas inom vår kyrka, oberåknadt alla de tysta tankar, som för andra ån Gud, ågaren eller några få vånner tillhöra det fördolda. Månne Guds rike inom oss icke åfvenledes år individuellt, På samma sått som tankar, Kånslor och äsigter åro individuella, emedan de åro en andes attributer? Menar man med en nationalkyrka derimot en kyrka som med en gemensam grundval dock består af oråkneliga individualiteter, så har visserligen nordamerikanska unionen en ganska herrlig nationalegendom i den allmånna christna kyrkan och denna dess nationalkyrka år så mycket båttre ån vår att den tillåter hvar och en att fritt få följa och uttala sin individuella öfvertygelse, då vår statskyrka belågger oss med samvetstvång och år separatistisk, nemnligen från andra christna religionssamfund, hvilka den icke tolererar. Och huru starkt unionsbandet kan vara inom en dylik kyrka lemnas derhån, men ett ser man, att nemnligen alla de separatistiska kyrkorna i Europa hittills icke förmätt framkalla en enda andlig talare, som i så I storartad uppfattning af christendomen och menniskoanden, kan på minsta sått, ens till språket, jemnföras med den snillrike amerikanaren Channing. De som låst endast hans af Ignell på svenska öfversatte Religionstal, kunna öfvertyga sig, att om blott dessa skulle hittills varit den enda frukten af den nordamerikanska religionsfriheten, så hade dock denna frihet redan dermed uppfyllt sin beståmmelse. (Forts.)