Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1851, sida 1

gar bevisade en spånd otälighet. Dessutom reste han nu två eller tre gånger i veckan till staden, utan att lemna den ringaste aning om orsaken som förde honom dit. Sent om qvållarna återvände han till Grinselhof, satte sig sorgsen till aftonmåltiden, hvarefter han uppsordrade Lenora att gå till sångs och gick sjelf med en lampa i handen till sin sångkammare. Dock visste hans sörjande dotter alltför vål, att han icke fann någon ro; ty då ångsten ofta håll henne vaken, hörde hon icke sållan midt i natten golsvet knarra under hans steg och darrade då i sin sång af förskråckelse. Lenora egde mycket mod; hennes egendomliga uppfostran hade hos henne utvecklat en manlig sjålsstyrka; så mognade slutligen hennes beslut att tvinga fadren till upptåckandet af hans hemlighet. Så mycket ån vårdnaden för honom afrådde henne från detta steg, så fann hon dock dagligen ny kraft i sin omsorgsfulla kårlek till honom. Redan flera gånger hade hon uppsökt honom för att utföra sitt beslut, men hans genom trångande blickar och ansigtsuttryck hindrade henne deri. Hon såg att adelsmannen anade hennes afsigt och darrade i hennes nårvaro, liksom om han fruktat för hennes frågor.