Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1851, sida 2

I il Rast ef 1190 ALIVE OR DC I konstsaker, samlingar och möbler, utan lösen tillfalla bibliotheket vid Lunds Universitet, att förenas med der förutvarande de la Gardies depositum. (L. W.) c CE kättegångsoch Polissaker. Svedmarkska målet. (Forts. fr. N:o 160). 4:o Madam Charlotta Wilhelmina Stenstråm : Vid 9-tiden på aftonen den 7:de Oktober såg jag, huru mamsell Svedmark med ytterlig och oförsvarlig väldsamhet hortfördes och kastades på en sprötkårra, så att hennes blottade ben hångde ner genom kärrans spjelar. De, som horiförde henne, sade henne vara galen. Jag förestållde dem att, antingen mamsellen var klok eller galen, borde hon dock ej så illa behandlas. Utan att svara sortsatte de dock sin framfart; och mamsell Svedmark jemrade sig ömkligt under misshandlingen och ropade: de mörda mig! de mörda mig! ImelIertid körde de ästad med henne. Detta är i husvudsaken hvad jag kånner om detta oerhörda våld. 5:o Madam Johanna Bergström: Kl. omkring 9 på aftonen den 7 Oktober sågs en karl, som sedan uppgifvits vara drång si Fattighuset, komma ner på gården släpande med mamsell Svedmark, som jag då icke kånde. Kring hennes hufvud hade han vecklat en duk. Utkommen på gatan satte han henne på en språtkårra, hvarvid mamsell Svedmark fick så mycken luft att hon kunde ropa: ade vilja ta lifvet af mig!De som bortförde henne, sade då att hon var galen och handskades rått illa med henne. 6:o Lärlingen Johan Niklas Pettersson: Klockan omkring 9 på aftonen den 7 Oktob. kom jag ut på gatan och såg en större folksamling, till hvilken jag gick fram. Efter anvisning gick jag sedan framåt gatan och påtråffade då en drång och tvenne fruntimmer, hvilka med våld bortförde mamsell Svedmark på en sprötkärra. Mamsell Svedmark försökte slera gånger slita sig lås, men hon qvarhölls alltid af sina förare, hvilka hade bundit ett klåde eller en kappa öfver hennes ansigte. Mamsell Svedmark var ytterligt förskräckt och yttrade sig osammanhångande. Förarne söregåfvo henne vara vansinnig, hvilket åfven jag trodde. På begåran åtföljde jag dem till madam Winbergs bostad i Masthuggsbergen. En af fruntimmerna höll henne i nacken elsler håret under fården. Vid ankomsten fattade ett förut hemmavarande fruntimmer en qvast, hvarmed mamsell Svedmark hotades. Vidare erhöll mamsell Svedmark en håftig knuff för bröstet, så att hon föll på en sosfa. Slutligen åtföljde jag drången och det ena af fruntimren till staden. Under vågen I yttrade drången att han skulle för -inspektoren omnåmna mitt biträde. Dagen derefter öfverlemnade drängen mig 32 sk. banko. 7:o Nattvåktaren Johannes Svensson: Vid 9-tiden den 7 Oktoberpå aftonen kom jag ut på på gatan och hårde då buller och skrik, hvarför jag nårmade mig. Jag såg då en karl och två fruntimmer på en s. k. sprötkärra sasthälla och bortföra ett fruntimmer, som jvg sedan fått veta var mamsell Svedmark. Mamsell Svedmark skrek och ropade öfverljudt: Herre Jesus! hjelp mig. Hennes klådning var söndersliten. Jag frågade då dem, som bortsörde henne: hvad har menniskan gjort, efter hon blir så våldsamt bortförd; hvarpå svarades mig, att mamsellen var galen AR —LV jag begår några betydliga offer af er. Nej,