Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1851, sida 2

22 g h oss samma slags vin som vi förut druckit! Hr van Vlierbeke tycktes tvifla, smakade och sade med skenbar förundran: — Jag har verkligen misstagit mig; men vi kunna ju tömma buteljen eftersom han år uppdragen. Vi få nog tid sedan. — Som ni behagar, svarade köpmannen, men med det vilkor, att ni sedan gifver oss något båttre. Vi skola skynda oss. Sålunda förminskades vinet i tredje buteljen, och resten råckte knappt till att fylla två glas. Nu dukade adelsmannnen under för sin oro; vål försökte han att vånde sina blickar från buteljen, men den våxande ångsten förde dem åter dit. I hans inre brusade det olycksbringande ordet Chateaux Margaux; blygselns rodnad betåckte hans kinder, en kallsvett trångde sig ut genom alla hans porer, tio gånger i minuten skiftade hans ansigte fårg. Dock kåmpade han ånnu som en modig stridsman mot den stora förödmjukelse som väntade honom, och uppbjöd alla medel till en förtviflad strid. (Fortsåttn.) 88—