Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1851, sida 2

kättegångsoch Polissaker. Stockholm den 27 Okt. Ransakning angående handelsbokhållaren Brissmans mord. Sedan polisförbören i denna sak, vid hvilka det icke tillats andra ån vederbörande tjenstemån att nårvara, blifvit slutade, har, som i thorsdags nåmndes, domstolens ransakning börjat. Fruktan att se domsalen alltförmycket öfverlupen af nyfikna personer har föranledt ordföranden br rådman Schönmeyr, att icke långt förut utsåtta dagarne för målets företagande. Tvårtom lärer handläggningen af målet förekomma ån på 8. k. civildagar och ån på brottsmälsdagar, hvarigenom en mängd personer aakna anledning att försumma sitt arbete för att stå och hånga i rätten. I thorsdags börjades ransakningen, som redan nämndt år, med Sandbergs redogörelse för sina lefnadsöden. I dag har åter målet förevarit. Sandberg en karl af medelmåttig, något spenslig vext, blek, som vanligen fångar åro efter att en långre tid hafva sutit i håkte, med utstående kindknotor, uppstående nåsa och ett tunnt kortklippt skågg, framfördes, klådd i blårandiga bolstervarsbyxor och tröja af oblekt buldan. Sedan protokollet föregående rättegångsdagen blifvit justeradt, fick Sandberg redogöra för hvar han vistats från sin ankomst till Stockholm tills arresteringen. Derefter förestållde ordföranden honom, att det vore högst sannolikt, att Sandberg vore gerningsmannen, och uppmanade honom att bekånna. Sandberg nekade och påstod att han aldrig varit i huset, der mordet föröfvades. A jo: nog visste du hvar Benedicks bodde? Nej. Jag har väl hört namnet; jag tror det finnes två som heta så. Du har sjelf uppgifvit att du skulle söka upp Benedicks för att skaffa dig penningar., Det har jag icke gjort. Det år blott en hopgjord historia. Domstolen kan vara öfvertygad att om jag går för att stjäla, så går jag såkert och tar icke miste.x Grosshandlaren Brissman, broder till den mördade, får nu afgifva beråttelse om hyad han har sig bekant. Sedan han vid 9-tiden på Skeppsbron skilts från brodren, hade han gått hem och vid pass kl. 112 blifvit våckt af håftiga rop. Han hade då skyndat upp och funnit sin sårade broder på förmakets golf, och sökte genast dels att bispringa honom, och dels ock alt få portarne bevakade genom att ropa ut åt gatan — — — — — —