Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1851, sida 1

der satt med en bok i handen under bersån och låtsade låsa, för att gifva sig utseende af fattning inför husfolket. Åndtligen omkring klockan två körde en vacker vagn, förspånd med ett par engelska håstar, in på Grinselbof och stannade vid den stora stentrappan. Adelsmannen vålkomnade sina gåster med den honom egna, vårdiga vånlighet, och skåmtade med den unga mannen, medan den rika köpmannen gaf sin betjent befallning att återkomma med vagnen klockan precist fem, emedan affårer, som icke kunde uppskjutas återkallade honom till staden så tidigt på aftonen. Herr Denecker var en välfödd man, hvars klådsel, ehuru dyrbar, dock med afsigt tycktes vara vårdslösad, för att förskaffa honom ett rått oberoende utseende. Hans anletsdrag voro fullkomligt alldagliga; jemnte en viss slughet buro de prågeln af en godmodighet, som dock var blandad med afrårslifvets indifserens. Desto ädlare var hans brorson, Gustafs hållning; en sorgfållig uppfostrans fina sått att vara, upphöjdes hos honom genom fördelarna af en vaeker figur och ett manligt ansigte; hans valda uttryck-sätt ställde honom på nåstan lika fot med adelsmannen. Hans blonda hår och mörkblå Ögon förlänade hans drag ett poetiskt uttryck, under det den forskande blicken och rynkorna i pannan föranledde till den förmodan, att hans hufvud och bjerta voro lika utvecklade. (Fortsåttn.)