Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1851, sida 1

AAAA I det kunnat salla någon unionskonung in att försvara eller framkomma med den af hr P. föreslagna sramsläållninsen till britiska ministeren, lika litet skulle från briti-k sida blifva tagen någon kåanedom af en sådan promemoria (lås: note.) Hår se vi således en af de ifrigaste kåmparna för den exklusiva norskheten åberopa, såsom ett slående argument, just samma sats — att Sverige och Norge inför utlandet utgöra, och, enligt unionens ids. böra utgåra blott en makt — som ifrarna för en sårskild norsk representation, genom detta sitt yrkan de, förneka. — Men denna sats — huruvida den vid frågan om trådvaruexporten till England var tillåmplig eller ej, hår icke hit — står icke blott i den mest oskiljaktiga öfverensståmmelse med föreningens ide; den har åfven i mer ån 30 år tjenat norrmånnen till stöd för en af de mest indrågtiga spekulationer ). Vill man då komma oss att tro, att de icke försmått att begagna sig af en princip, som de likväl i själ och hjerta ogillat, eller böra vi icke snarare tro att den norska nationen icke hyllar samma söndringssystem, som vissa af dess tidningar! Vi tro det senare heldst; och det skulle i sanning sörundra oss, om icke de norska tidningarna i flera fall ån detta skiljde sig mycket från det verkliga, allmånna tånkesåttet i Norge: ty i en förnuftig opinion rymmes icke en af alla de motsägelser och orimligheter, hvaruti den norska pressen i dessa åmnen oupphårligt invecklar sig. E. ) Trädvaruexporten från Sverige beräknades, före navigationslagarnas uppbäfvande, inbringa Norrmänaen årligen omkring en million rdr bko.