Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1851, sida 1

ntagåas0 82— — fall, så som sakerna nu äro ställda, skulle får Sverige varit lika fördelaktig, som den sör Norge blifvit obehaglig. Vi kunde derpå anföra flera talande exempel; men vi vilja åtnåja oss med ett, som i och sör sig år så bindande, att det går alla andra dfverflådiga. Huru skulle det, efter den der -billig-hetsprincipen, gå med bidraget till handelsoch sjöfartssonden, sedan norrmännen, genom de handelsoch seglationsförmåner, vi förunnat dem, nåstan ruinerat vår fraktfart, så att vi nu i hamnar, der vi, förr hade en afgjord öfvervigt, äro representerade af 20 fartyg och derunder, då norrmånnen visa sig der med 40 och flera? Likvål skulle vi tro att den fördel Norge hemtar af denna representation år något mera vård, ån den man vill inbilla sig att Sverige hemtar deraf, att några flera af dess såner innehafva sysslor vid de utlåndska missionerna! Vi hafva icke mårkt, att norrmånnen erbjudit sig förhöja sitt bidrag till handelns och sjöfartens fromma, se san deras sjöfart började uppblomstra till större höjd ån vår, fastån samma bidrag ånnu år långt ifrån att ens vara lika stort med vårt; hvad hafva vi då för garanti för att de skulle förhöja sina bidrag till nåmnda fond och ministerkassan, om ett större antal norrmån blefve insatta på dessa diplomatiska och konsularbefattningar? Hafva vi ens någon anledning att förmoda något sådant? Nej, ålven om två tredjedelar eller ånnu mera af dessa platser vore beklådda af deras landsmån, skulle de icke sjelsmant förhöja sina anslag till dylika ändamäl, ånnu mindre åfvertaga den större andel i kostnaden, som vi nu draga och efter deras egen princip då skulle tillkomma dem! Man må förlåta oss att vi döma efter erfarenheten; den plågar vara pålitligare ån fraser. Men då vi omtalat Morgenbladets sinnrika id6 att bidragen till ministerstaten och konvojkassan skola råtta sig efter antalet af funktionårer från hvardera nationen, hafva vi icke gifvit våra låsare del af allt det båsta, hvarmed de goda norska kollegerna debuterat såsom statsmån. Det år -Rigstidendenvi hafva att tacka för det yppersta guldkornet i den vågen, och vi se icke något skål, hvarföre vi icke skulle dela med oss af det harmlåsa nöje, vi sjelfva erfarit, då vi låste dessa ord: -Tillochmed till den diplomatiska permanenta representationen kan Sverige icke fordra, att Norge skall betala någotsomhelst, så långe icke ett unionelt utrikes-ministerium och unions-diplomati finnes, ansvarig likavål för Norge, som för Sverige. Nej, visserligen! Dersör att norrmånnen äro missnöjda med utrikesministåren, (diplomaternas ansvarighet år för Norges -Vedkommendelika stor som för Sveriges), skulle de hafva sin representation i utlandet helt och hållet kostnadsfri, och Sverige draga hela lasset, således åfven aflåna de norska diplomaterna! — vi åro -Kigstidendenförbundna får sin uppriktighet. Hon tog steget ut. Men vi befara att den lilla vinken icke kommer att göra sårdeles effekt hvarken i Sverige eller Norge, och se hår skålet!