Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1851, sida 1

ON — 7— —ä—fä—3ss3ssss3 ——— vissa mer ån låttsinniga påståenden, hvarmed de nu så oförskräckt skridit fram i sitt kära söndringssystem; och sedan de norska tidningarna nu sjelfva gifvit oss den kraftigaste påminnelse om vår försummelse, då de i dessa dagar åter uppvaktat sina låsare med samma sats, som Morgenbladet begagnat till invåndning imot oss, men försedd med nya tillägg och förbåttringar, skola vi nu icke längre blifva dem svaret skyldiga. Det norska jemnlikhetsbegreppet har, såsom bekant år, blott en sida, och denna, som år så mycket mera utbildad, hålla de ståndigt i dagen; men om någon gång vi, som icke åga en lika medgörlig logik, vilja göra den andra i någon mån gållande, strax hafva de tusende förhinder. Så i fråga om anslaget till diplomatien samt handelsoch sjöfartsfonden. De skola vål vara med oss fullkomligt jemnlika och osideordnetei allt, men icke når det gåller kostnaden, emedan erste se set de i ministeroch konsularposter anvånde norrmäns antal år mindre ån de på samma platser anvånde svenskars,och edet vål år en billig fordran, det bidraget från norsk sida står i förhållande till den representation, som blifver Norge till del.Visserligen; denna fordran år mycket billig,, mycket djuptånkt och tillika mycket konseqvent! Den år billig, ty svenskarne få ju aldrig betala mera ån i den mån deras intressen åro representerade; den år djuptänkt, ty det skulle ju vara en god idt, om hvardera nationen ökade eller minskade sitt bidrag till dessa kostnader, allt efter som en eller annan af dess landsmån toge intråde uti eller afginge ifrån någon af ifrågavarande funktioner; och huru konseqvent år den icke tillika, denna framställning af samma iidning, som en annan dag, då vi yrkat att, om Norge vill erlågga sina bidrag efter en viss proportion, borde det åfven blott efter samma proportion deltaga i de yttre symbolerna, utlät sig så hår: Men skall sjelsståndigheten och jemnlikheten intet gålla, då må han dock i alla fall medgifva, att det skall hafva sina svårigheter att genom nöjaktiga beräkningar efter folkmängden bestämma, huru stor del af vapenskölden hvart lands emblem skall intaga; hela saken blifver då mathematisk, icke diplomatisk.I Det år ju ganska begripligt! Det vore ogörligt och orimligt att bestämma emblemerna efter en stor måttstock, folkmångden, som i I de båda rikena skrider jemnt och lika fram; då blefve saken mathematisk och icke diplomatisk: men deltagandet i representationskostnaden c. bår bestämmas efter en liten I) och stundligen skiftande måttstock — de anStållda sunktionårernas nationalitet —; i fråga om diplomatien bör saken icke vara diplomatisk, utan mathematisk! Om annars denna för tillsället hopgjorda princip att rikena borde betala i den mån deras intressen voro representerade — icke vore så otymplig, att den genast vid första tillåmpning sölle i det löjliga, skulle vi för vår del icke hyst några betånkligheter vid att antaga densamma, emedan den i de flesta