Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1851, sida 1

Den sattiga adelsmannen. Af Hendrik Conscience. (Ötversättning från Holländskan.) II. (Forts. fr. n:o 250.) Blommorna hade blifvit uppfriskade, och vattenkannan gled ur flickans hand. Med nedböjdt hufvud, begaf hon sig till den ensliga boningen, hvarifrån hon snart utkom med litet hvetebröd, som hon kastade till fiskarna, och fortsatte derpå sin promenad, försånkt i djupa tankar. Åndtligen anlånde hon till ett stålle, der en hög buske hvålfde sina tåta grenar, som ett skyddande tak öfver gångstigen. Derunder stod ett bord och tvenne stolar. En bok, ett skrisdon OCh en sticksöm utvisade tydligt, att flickan kort förut sutit der och arbetat. Åfven nu satte hon sig på en stol, tog ån boken, ån sömmen i handen, och låt dem åter falla, hvarester hon, gifvande efter för sin långtan, lade sitt sköna hufvud på armen, för att hvila och drömma. En stund blickade hennes ögon obestämdt ut i rymden; då och då lekte ett lått leende på hennes Jåppar, hvilka rörde sig likasom i samtal med ett ålskadt våsen. Derpå slöto sig hennes matta Ögonlock, öppnade och slöto sig åter, till dess den ljufva flickan verkligen insomnade. Men om hon också sof, förblef dock hennes själ öppen för glådjens kånslor; det milda leendet förklarade ännu hennes drag och kastade lyckans och lefnads