Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1851, sida 1

om de förenade rikenas diplomatiska representation i utlandet. I Då vi för någon tid sedan, bland andra bevis på de unionella missförhållandena, anförde att åfven det norska bidraget till ministerstaten var betydligt mindre ån det svenska, måtte man oss från norska sidan med ett inkast, som fordrade ett svar, icke för dess egen skuld, utan emedan våra norska kolleger hafva den lofliga vanan att, i annat fall, oupphörligt och i korus idisla hvarje sofism, som en af dem råkat framkasta till stöd för deras ensidiga intressen. Men då vi ansågo oss båra i sammanhang dermed beröra flere andra frågor rörande den unionella diplomatien, hvilka tid efter annan af norrmånnen bringats å bane samt af dem lika ensidigt som ostördt behandlats, lofvade vi att en annan dag återkomma till detta åmne. Detja löfte har alltför långe blifvit lemnadt ouppfyldt, vi erkånna det med ledsnad; ty måhånda hade vi genom en och annan af de erinringar vi nu skola taga oss friheten framstålla, kunnat bespara våra norska kolleger